Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskarna i Finland. Från Claes Christersson Horns tid till Per Brahes. Av Eric Anthoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska befolkningens betydelse mätes ej blott i dess antal. Den
stod under medeltiden i allmänhet på en högre rättslig och ekonomisk
ståndpunkt än den finska. »Den och dess närmaste finska grannar
grundade sin hushållning på fast åkerbruk och boskapsskötsel och erlade sin
viktigaste skatt med smör; inlandsfinnarna närde sig med svedjebruk,
jakt och fiske och betalade skatt med råg och skinnvaror. Svenskarna
ägde högt utvecklade rättsliga former för individuell jordbesittning, medan
tavaster och kareler idkade ett slags stamhushållning vid sitt
nomadiserande skogsbruk.» Ur skattesynpunkt var den svenska bebyggelsen långt
bärkraftigare än den finska. Ovan nämnde finske forskare anser, att
svenskarna på 1400-talet betalat 2/s av skatterna i landet. Olikheten utjämnades
med tiden, men länge fanns ett bestämt försteg för den svenska
bondebefolkningen.
Stora olikheter rådde mellan de svenska landsändarna. Vid sidan av de
i egentlig mening jordbrukande bygderna funnos nejder, där fisket och
säl-fångsten samt sjöfarten tidigt spelade en stor roll. Så var fallet med
skär-gårdssocknarna i Åland och Åboland, men också med utskärsområdena i
Nyland och Österbotten.
De jordbrukande nejderna visade den mest typiska bondebygden.
Gårdarna voro samlade i byar. I östra Nyland voro dessa ofta stora, i västra
Nyland däremot mindre. I Österbotten hade gårdarna tidigare varit
samlade till byar vid åbräddarna. Sedan en utflyttning från de äldsta
boplatserna skett till »gränder» eller »backar», inträffade på 1700-talet talrika
hemmansklyvningar, som gåvo upphov åt täta gårdssammangyttringar. I
Österbotten kom också byväsendet med bystämmor och byåldermän att * i
FACSIMIL VID DENNA SIDA. Finland d Olaus Magnus’ »Carin marina» (1539; jfr sid.
36). Som man ser, är kartbilden i stora drag geografiskt riktig; för första gången på en
karta äro Finska uikens konturer rätt återgivna. Större intresse äga emellertid de
etnografiskt mgcket värdefulla småbilder, som äro inströdda här och var — ett par av dem
äro förut utnyttjade i detta arbete (se t. ex. sid. 409—10 i bd 2). En av grupperna längst
i norr visar en »bröllopsrit hos avgudadyrkare [lappar]» genom eld, slagen med flinta
över kontrahenternas huvud; lapparna har Olaus Magnus också sett tillbedja som gud ett
rött skynke på en stång och åtminstone trott sig se dem stridande från ryggen på renar
och med fotfolk på skidor; akkjan är vederhäftigt avbildad. Sälfiske på isflak med
hul-lingförsedda spjut, moskovitiska båtar, som dragas på kölarna över näs, byteshandel,
is-läggar (skridskor), »med vilka man kan överfara stora sjöar på det allra snabbaste sätt»,
djurfångst med fällor, jakt med pilbåge och armborst, båtbygge, »gästabudskärl, som
kallas kåsör» — till allt sträcker sig observatörens intresse. Han har iakttagit, var fartyg
byggas, var »bombarder» (kanoner) gjutas, och han talar i förbigående om var den
»outhärdliga explosion», som i historien går under namnet Viborgska smällen, ägde rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
