Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskarna i Finland. Från Claes Christersson Horns tid till Per Brahes. Av Eric Anthoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reduktionsmännen Herman och Claes Fleming. Herman nödgades för
högadelns hat vika ur den förmyndarregering Karl X Gustaf tillsatt och vistades
sedan i Finland. Bland rikets främste framryckte under 1600-talet
Creut-zarna med de håda Lorentz Creutz, far och son. Det är ingen tillfällighet,
att just dessa ätter på sina sätesgårdar uppföra nya, slottsliknande
byggnader. Herman Fleming hade år 1655 sitt nya hus på Villnäs färdigbyggt.
Creutzarnas Sarvlax tillhör 1670—80-talen, men det är uppfört i en snarlik
holländsk-fransk barock som Villnäs. Bägge gårdarna resa sig i tre våningar
och flankeras av tvenne tvärt ställda mindre flygelbyggnader, mellan vilka
uppkörsvägen rätvinkligt leder fram till slottet. Gårdsfasaden på Villnäs
ägde sju fönster, på Sarvlax sex. Det höga, inåtsvängda taket på Villnäs
var kopparklätt med en takryttare på takåsen. På Sarvlax var taket täckt
med spån. Också grundplanen erbjöd stora likheter. Villnäs säges ha haft
»ett präktigt innanrede af marmor, spisar och gålf med en kåstbar
bekläd-ning», som under stora ofreden »blifvit borttagen och använd fienden till
nytta». I kyrksalen i tredje våningen finnas ännu väl bibehållna
takmålningar från senare hälften av 1600-talet. Bandornament i renässansstil,
blommor, blad och frukter översålla de långsgående bjälkarna och fälten
mellan dem. I väggens övre avslutning finnes inom en bandad fris liksom
också i taket ovala bilder: landskap hl. a. med en avbildning av Villnäs
självt, sjöslag enligt traditionen syftande på de strider Flemingarna
utkämpat m. m. Slottets inre i dess ursprungliga gestalt har kanske
framkallat omdömet, att det »från övriga adelsborgar i Finland rycker
segerpalmen».
Om än Finlands förnämliga ätter överflyttat till Sverige, så funnos dock
kvar en nog så talrik adel och ett växande antal säterier. I stället för de
bortflyttade hade nya ätter tillkommit, delvis på inhemsk grund. Men
talrika voro de inflyttade tyska och livländska, skotska, franska, t. o. m. ryska
ätterna. Den tidigare stormaktstidens benägenhet att i rikets tjänst anlita
»brukeligt» folk, oberoende av nationalitet, medförde, att den finländska
adeln fick ett starkt tillskott av utländskt blod.
Säterier grundades nu även i det inre landet, där adelsgårdarna hittills
varit sällsynta. Genom indragning av hemman under gårdens bruk ökades
åkerarealen. Säterierna skilde sig klart från bondgårdarna. De många små
husen, som förr funnits på sätesgårdarna, smälte samman till färre längor.
Till parstugan fogades i omedelbar följd de förut särskilda husen som rum.
Den slutna gårdsplanen splittrades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
