Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I juli 1640 flydde i en borgarflickas
förklädnad en förnäm dam ur landet — det var
rikets änkedrottning, den vackra men
exalterade och oroliga Maria Eleonora. Efter en
allvarlig brytning med förmyndarregeringen
under Axel Oxenstierna 1636, dd även dottern
Kristina undandrogs hennes utan tvivel
olämpliga inflytande, hade hon i ett mycket
upprivet tillstånd dragit sig undan till Gripsholm,
dår tiden snart blev henne för lång.
Oljemålning (detalj) av okänd konstnär. Gripsholm.
gentemot de tidigare rådande
förhållandena.
I första rummet kom det
militära reformarbetet, med
tyngdpunkten förlagd till »utskrivningen» av
krigsfolk och dess organiserande i
fasta truppförband; vidare till
artilleriets utvecklande. En kritisk
utländsk iakttagare från 1620-talets
förra del, som ej gärna fäller
berömmande uttalanden om Sverige,
måste dock erkänna de märkbara
resultaten av denna militära
nyorganisation. — Lika stor betydelse
för framtiden fick det fortsatta
ordnandet av centralforvaltningen. År
1626 tillkom en slutgiltig
»kansliordning» — föreskrifter för arbetet
i rikets kansli —, vilken från detta
år blev särskilt nödvändig, då den
polska politiken och krigföringen
hädanefter krävde både kungens
och Axel Oxenstiernas närvaro i
länderna sydost om Östersjön. Även
»kammaren» (räkenskapsverket) var
föremål för nyordning, och detsamma gällde för övrigt den lokala
förvaltningen, speciellt »länsstyrelsernas» räkenskaper. Nederländska förebilder
och nederländsk sakkunskap voro till mycken hjälp i detta arbete. På detta
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Ingen av Gustav II Adolfs samtida har gått till
eftervärlden i sd många bilder som han själv — »många de förnämligaste potentater och
väldige ha burit den vid halsen och i ringar om fingreU, framhåller en minnestalare året
efter hans död, och nu kända porträtt av honom räknas i hundratal. De flesta låta sig
återföra på någon av ett fåtal grundtyper, men vilken av dessa, som kommer hans
verkliga utseende närmast, är, i saknaden av samtida vittnesbörd, omöjligt att avgöra. En
psykologiskt ganska övertygande skildring av den blonde Vasaättlingens pigga ansikte
med de lätt koleriska ögonen, den välvda pannan, den böjda näsan och det ljusgula håret
och spetsiga skägget ger emellertid denna oljemålning från 1620-talets mitt, nu tillskriven
J. Hoefnagel. —• Privat ägo, Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
