Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverige och Finland». Vad detta betydde för det fattiga rike, vars
finansiella svårigheter vi nyss iakttagit, är lätt att förstå. Dessutom: det stora
baltiska programmet var nu till sin första del förverkligat. Axel Oxenstierna
kunde säga: »Alla Östersjöns hamnar bliva nu i hans kungliga majestäts
händer, ifrån Kalmar och intill Danzig genom Livland och Preussen». Var
det då möjligt att nu avbryta den stora expansionen och nöja sig med det
redan vunna? Det var vad som närmast skulle bli föremål för de svenska
statsmännens överläggningar.
»Vi äro», skrev Gustav Adolf till Axel Oxenstierna i slutet av år 1629,
»intet litet tvehugsne, vad oss i det tyska kriget är till att göra». Men han
medgav också, att de skäl som tala för ett ingripande, »äre viktige, och
övertyge oss så skenbarligen, att var (=om) vi samma expedition icke
fortsätta, skole vi inom kort stå uti den fara, att fienden Östersjöns herre —
och följaktligen ock vår överman (det Gud förbjude) — blivandes varder».
I dessa ord är uttryckt det val, som kungen och hans rådgivare stodo inför.
Det var i sanning inte lätt att träffa.
SVERIGE INGRIPER I TYSKA KRIGET.
Då det polska kriget avslutades genom stilleståndet i Altmark 1629,
hade det krig, som i framtiden skulle få namnet »det trettioåriga», redan
rasat i elva år. På de tyska slagfälten kämpades ej enbart om inre-tyska
frågor utan om hela världsdelens öden. Uppgörelsen mellan katoliker och
protestanter var en sida av den stora striden; en annan var kampen mellan
de tyska delstaternas furstar och kejsarmakten; härtill kom tävlan mellan
kejsaren (huset Habsburg) och Frankrike, lett av Richelieu, om den ledande
ställningen i europeisk politik över huvud. För Nederländerna hade kriget
direkt betydelse, då deras oavhängighet gentemot det med kejsaren
allierade Spanien berodde av att dessa makter ej fingo alltför stor framgång.
Att Norden nära berördes, ha vi redan sett.
Då Gustav Adolf överläde med sina medhjälpare, om man skulle
ingripa i Tyskland eller ej, var den kanske dominerande synpunkten denna:
man tycktes knappast kunna undgå att bli inblandad i det stora europeiska
kriget, och i så fall vore det bäst att föra kriget »det längsta möjligt är
ifrån Sveriges gränser, sättande hellre dess säte och börda i fiendens land,
än att det skulle ankomma å riksens gränser». Man var ängslig för att
Danmark ej skulle iakttaga välvillig neutralitet, och under denna tid fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
