Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*— och en av alla tiders — yppersta filosof, fransmannen Descartes (i latinsk
namnform Cartesius). Kyrkofäder och antika filosofer fortsatte hon att
studera, de svåraste och mest invecklade problemen intresserade henne mest.
Men dessa fortsatta studier lade ingalunda beslag på hela hennes tid. Hon
började målmedvetet och planerande på lång sikt sätta sig in i sitt nya
yrke — regentens. Hon var träget med i rådkammaren vid
överläggningarna och diskussionerna, och den ännu inte 20-åriga flickans intresse för
ärendena här frapperade mer än en iakttagare. Den högt bildade och
skarpsynte franske diplomaten Chanut, som från år 1646 representerade sitt land
vid det svenska hovet och efter hand blev en av Kristinas närmaste vänner,
har sagt om henne vid denna tid, att hon helt hängav sig »åt en gammal
statsmans eller filosofs sysselsättningar» samt att hon hade för avsikt att
i framtiden »styra sitt land själv». Hon var med andra ord inte sinnad att
utan vidare låta kungamakten ge vika för adeln; och med en seghet och
diplomatisk skicklighet av ovanligt slag inriktade hon sig under de
närmaste sex åren av sin regering på att till sin hjälp skapa en motvikt mot
högaristokratien.
Det vanskligaste i kungamaktens ställning vid mitten av 1640-talet var
utan tvivel den omständigheten, att den företräddes endast av en ung och
oerfaren flicka samt att ingen »ordinarie» tronarvinge fanns — ty högadeln
ville inte under några förhållanden höra talas om, att pfalzgreve Johan
Kasimirs söner (alltså Gustav Adolfs systersöner) skulle erkännas som
arvs-berättigade till den svenska kronan. Under sådana förhållanden kunde det
tyckas, som om den närmast liggande åtgärden för kungamaktens och
arvrikets tryggande var att Kristina snarast gifte sig. Inte helt utan grund var
det som rykten cirkulerade, att den svenska rådsaristokratien var högst
missnöjd med den arvrikesförfattning, som Gustav Vasa på sin tid lyckats
genomföra, men den var ett faktum, i den utformning Karl IX gett den.
FACSIMIL VID DENNA SIDA. Sveriges och sannolikt även hela världens äldsla ännu
existerande tidning är Posttidningen (Post- och inrikestidningen). Den började — förut
utkommo endast kortare relationer om krigshändelserna — enligt kunglig instruktion av
den 2 jan. 1643 utgivas av postmästaren Johan Beijer 1645 och trycktes av Ignatius Meurer
med titeln »Ordinari post tijdender». Utgivningsdag var varje onsdag. Det här återgivna
numret för den 27 aug. 1645 upptages huvudsakligen av krigsnyheter — en stor glädjande
nyhet kan redaktören denna gång meddela, nämligen underrättelsen om den nyligen slutna
freden med Danmark vid Brömsebro. Numret är dessutom intressant därför, att det
innehåller den äldsta svenska annonsen, tryckt längst ned på fjärde sidan och skild från
den egentliga texten medelst ett streck. Annonsen gäller den av Meurer själv tryckta
Upp-salapsalmboken 1645. — Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
