Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om nu Kristina skulle ta sig en make, låg det nära till hands att tänka
på kusinen Karl Gustav. De hade som mycket unga haft tycke för
varandra, och senare, då Kristina var 17 år gammal, hade de varit vad man
skulle kunna kalla hemligt förlovade. Men för Kristina blev det så, att
politiken och riket — och väl även de lärda och vittra intressena -— snart
trängde undan kusinen i den myndigvordna unga drottningens sinne, och
till ett giftermål av enbart politiska grunder kunde en kvinna med hennes
stolta och ömtåliga temperament knappast förmå sig eller förmås. Hon
hade andra planer för att trygga tronföljden, arvriket och därmed
kungamakten. De skulle snart komma till synes.
År 1648 — trettioåriga krigets sista år — lyckades hon få kusinen Karl
Gustav utsedd till generalissimus, överbefälhavare över de svenska trupperna.
Det Oxenstiernska partiet och Karl Gustav hade stått i frontställning mot
varandra i många år, om också mera i hemlighet. Denna Kristinas
märkliga åtgärd visar, i vilken grad hon verkligen numera var regerande
drottning: det var ej längre det mäktiga rådspartiet som bestämde allt. —
Kristina gick emellertid än längre. Vid riksdagen 1649 förde hon fram ett
förslag att göra Karl Gustav till tronföljare. Det var naturligt, att detta
mötte häftigt motstånd i rådet, som allt klarare såg vartåt drottningens
planer syftade, och även på sina håll bland ständerna; men Kristina förstod
att få över präster och borgare samt även vissa av adeln på sin sida. Karl
Gustav erkändes som tronföljare, i händelse Kristina avlede utan
bröstarvingar.
Härmed hade drottningen nått ett gott stycke på den väg hon beslutat
följa. Hennes numera tydliga misstro mot den Oxenstiernska kretsen kunde
något falla till ro, sedan hon på detta sätt placerat Karl Gustav i
reservställning. Men hon hade ännu inte helt nått sitt mål, och det skulle inte
dröja länge, innan hon återupptog tronföljdsfrågan för att bringa den till
definitiv lösning. Även andra ärenden hade emellertid stått i förgrunden
under hennes första år som regerande drottning. Det långvariga tyska
krigets avslutning var nära.
TRETTIOÅRIGA KRIGETS SLUT. »FREDENS PROBLEM.»
Kriget hade bragt framför allt den svenska adeln både rikedomar, ära
och ett betydligt politiskt inflytande, och förmyndarregeringens tyska
politik hade trots en tids svåra motgångar till sist blivit framgångsrik. Men
Sv. folket genom tiderna IV. — 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
