Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med på förslaget; till gengäld vunno de, att privilegiefrågans avgörande
genom drottningens försorg uppsköts. Så blev Karl Gustav Sveriges
arvfurste; en ny dynasti gjorde sitt inträde i landets historia.
Kristinas målmedvetna och om en märklig politisk begåvning vittnande
arbete hade sålunda gett önskat resultat. Men oron i landet var ej stillad.
Ett par tre år senare förmärktes åtskilligt missnöje bland bönderna. En
västgötariksdagsman av bondeståndet hördes yttra mellan skål och vägg,
att bönderna ville slå ihjäl all adeln. Och i Närke utbröt en ganska
allvarlig bonderesning, som ej gav med sig, förrän ledarna fångats och
rådbråkats på Norr- och Södermalm i Stockholm. »Fredens problem» voro
ännu olösta.
KRISTINAS TRONAVSÄGELSE.
Under de närmaste åren efter 1650 års riksdag tycktes för den ytlige
betraktaren hovets liv vara fyllt av nöjen och festligheter under de
växlande former som anstodo den unga stormakten. Hovets anordning och
ceremoniel hade drottningen anpassat efter tidens krav, och moderna
festformer hade introducerats, där litteratur och musik såväl som högtidliga
eller muntra upptåg hade sin plats. Vid hovets baletter och torneringar
uppträdde Olympens gudar, sagans trollväsen, exotiska folkslag och
stiliserade riddare sida vid sida. En samtida berättar från slutet av år 1652:
»Uti baletten blev representerad gudarnas liberaliteter...; gasten, näcken
och tomtegubben blevo ock artigt föreställde. Gasten var representerad
igenom en hiskelig lång svart karl. .., näcken var formerad liksom en hund
eller katta med en lång svans, och tomtegubben var en övermåttan liten
manniken . ..; det var tämligen pusserligt att se». Vid ringränningen i
sammanhang härmed uppträdde grevar, fältmarskalkar och andra
förnämite-ter, och de fingo i pris »drottningens namn med demanter». Den förste
betydande svenske skalden i renässansens stil, Georg Stiernhielm, kunde
också förekomma i drottningens omgivning eller ställa sin penna till
hovfesternas förfogande. Komedianter och musikanter från olika delar av
Europa uppträdde. Ett lysande hovliv utbildades för första gången sedan
1500-talets mitt i Sverige.
Det berättades under dessa år ibland om hur drottningen febrilt deltog
i festligheterna: »Hennes Majestät reser nu mest var dag ut till Jacobsdal,
där hon alltid förbliver till att roa sig långt in på nätterna», heter det år
1653. Men detta av konventionen föreskrivna, ibland kanske också en smula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
