Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förströende hovliv var ingalunda det centrala i drottningens tillvaro under
denna tid, lika litet som de så kallade gunstlingar, som avundsamma
personer utspridde diverse ogrundade rykten om. Helt andra ting upptogo
henne, och även en iakttagare på avstånd kunde så småningom förmärka
att något ovanligt var på färde. På sommaren 1651 började Kristina inför
rådet ge uttryck åt en plan att nedlägga regeringen, och i juli 1654 —
knappa fyra år efter den här senast skildrade riksdagen — förverkligade
hon efter åtskilliga svårigheter denna plan.
Det är ett av de mest svårlösta och lockande problemen i svensk
historia att söka avgöra, varför drottning Kristina vidtog denna
uppseendeväckande åtgärd. En fullt säker och entydig lösning lär denna fråga aldrig
kunna få, därtill är huvudpersonens själsliv alltför komplicerat och hon
själv alltför förtegen. Men så mycket kan i varje fall sägas, att Kristinas
abdikation stod i nära samband med en stor moralisk och religiös kris, som
drottningen genomgick under sitt livs tredje decennium, den kris som förde
henne över till katolicismen.
Själv har Kristina långt senare berättat, att hon redan som barn »gjort
reflexioner, som jag aldrig glömt och som säkert voro över min ålder och
mitt förstånd», att hon med andra ord i sitt innersta kände sig föga tilltalad
av den då helt dominerande, stränga och hårda ortodoxien i den svenska
kyrkan. Hennes barndoms lärare Johannes Matthiæ företrädde en friare
och mildare religiös uppfattning; de män som hon senare ägnade vänskap
och beundran — diplomaten Chanut och filosofen Descartes, båda
fransmän — representerade katolicismen i dess ädlaste form. Detta jämte för
oss okända själsliga upplevelser har man främst att räkna med, då det
gäller att förklara Kristinas stora kris under dessa år. En sak är säker, hon
blev katolik, ehuru ännu i hemlighet.
Och då befann hon sig också i en situation, som påminner om någon av
de stora pliktkollisionerna i fransk-klassicismens heroiska dramer. Hon
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Två gånger efter sin tronavsägelse och avresa frän
Sverige besökte drottning Kristina sitt hemland — år 1660 och 1667. Vid det förstnämnda
tillfället målades hennes porträtt av nederländaren Abraham Wuchters, som samtidigt
vistades i vårt land. Den ena versionen av detta porträtt återges å planschen; den visar en
trettiofemdrig kvinna med ett nästan härjat och förgrämt ansikte. Uttrycket av desillusion
och otillfredsställelse är väl träffat — och hon verkar alltför medveten om att spiran sedan
tio år tillbaka är en tom symbol i handen på en drottning utan land. — Oljemålning 1661.
Skokloster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
