- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 4. Den yngre Vasatiden /
67

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

landet» till en central
faktor även i kyrkomännens
tal; han uttryckte en gång
sin syn på sitt rike och
dess kyrka i de sällsynt
innehållsmättade och ofta
citerade orden: »Vårt
fäderneslands majestät och
Guds kyrka, som
därutin-nan vilar».

Sverige hlev för
Gustav Adolf Guds Israel, som
skulle utföra Guds vilja i
historien; och konungen
hade därvid själv Guds
kallelse att vara ledaren,
åt vilken enligt hans på
Luther fotade uppfattning
Gud giver den nödiga
intuitiva vidsynen. Hos
Gustav Adolf uteslöt detta icke,
utan underströk ett
ödmjukt erkännande av egen
bristfällighet: »Jag måste
ofta förtvivla uppå
sakernas goda utgång, om icke
Gud av himmelen gåve
under tiden råd, där man
eljes inga ser», skrev han

1630 till Axel Oxenstierna. Det lutherska frimodiga och ansvarsfyllda
kallelsemedvetandet låg bakom hela hans gärning, även i fredliga värv. Och
betoningen av den religiösa innebörden av hans utrikespolitik blev allt
starkare ju hårdare motreformationen gick fram. Förvisso kände Gustav
Adolf den etiska spänningen mellan kallets krav att hjälpa trosförvanterna
och kristendomens krav att icke utan nödfall gripa till krigets »ocean av
allt ondt». — »Fred är näst Guds ord det högsta goda, ja en snöplig fred
är ofta bättre än ett orättmätigt krig.» Redan 1622 röjde kungen i en för-

Vid furstliga dödsfall var det vanligi, att man ringde i
kyrkklockorna under någon stund varje dag en längre
tid, ibland nästan ett helt år. För att markera de olika
byalagens tur att ombesörja dessa »kungsringningar» hade
man s. k. »kungsringningsklubbor» och på denna från
Västergötland (nu i Skara museum) ha också de olika
tillfällen angivits, då den kommit till användning, med
början 1627 och slutande med 1818 (Karl Xllhs begravning).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/4/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free