Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han och andra biskopar hävdade (gentemot Augustinus), att Kristus och
apostlarna avvisat yttre tvång i trosfrågor och att blott Gud råder över
människans samvete, även där staten av hänsyn till folkets väl och rikets enhet
endast bör tillåta en offentlig religionsbildning. Ja, hovpredikanten Joh.
Rudbeckius nedskrev ungefär vid tiden för Örebro stadga den i sina
konsekvenser framtidsrika satsen, att »tron ock religionen äro sådana ting, som
icke med våld någrom kunna eller böra påtvingas»; och som nybliven biskop
i Västerås framhöll han för sitt prästerskap som ett av huvudkännetecknen
på antikristerna, påven och Muhammed, att de förföljt och dräpt annorledes
troende. »Ty om de kunde med Guds ord och goda skäl bevisa sanningen
av deras tro, behövde de icke med våld och tyranni androm påtvinga den».
De snart ganska talrika kalvinisterna och arminianerna i Sverige —
huvudsakligen köpmän, industriidkare och bruksarbetare (valloner) — åtnjöto
också en ganska utsträckt religiös tolerans, i synnerhet när den personligt
äkta kalviniskt fromme Louis De Geer blivit en av rikets mest betydande
män. — Redan politiska hänsyn gjorde det till en naturlig sak, att de
grekisk-ortodoxa ryssarna under svenskt välde bemöttes med religiös tolerans.
Ärkebiskop Kenicius, hovpredikanten Bothvidi och andra svenska
kyrkomän kände f. ö. liksom de engelska kyrkoledarna instinktivt, att den
ortodoxa religionen trots dess inramning i hopad vidskepelse stod lutherdomen
närmare än katolicismen. Här kom det genom Gustav Adolfs religiösa
befrielseverk i Tyskland till verkliga »ekumeniska hägringar», när den
ortodoxe patriarken i Konstantinopel Kyrillos Lukaris sökte anknytning till
Sverige; än i dag bevarar man i de ortodoxa Balkanstaterna minnet av
Gustav Adolf som räddare av den från Rom hotade religionen. Och även
om Gustav Adolf själv till en början fällde våldsamma uttalanden mot
arvfienden katolikerna och »det djävulspartiet jesuiterna», mättade av
nödtidens oförsonlighet, nådde han på höjden av sin bana fram till den
ståndpunkt, vilken »utan varje omtolkning kan kännetecknas som
samvetsfrihetens» även gentemot katolicismen, och hävdade i handling katolikernas
rätt till skydd och fri religionsutövning i sina egna, av svenskarna i
trettioåriga kriget besatta områden.
Naturligtvis uteslöt icke detta, att svenska teologer och kyrkomän ivrigt
polemiserade mot »påven-antikrist och hans paddor jesuiterna», i
predikningar, avhandlingar och folkskrifter. De följde likaledes ofta sina tyska
kolleger efter i intolerant fördömande också av kalvinisternas villfarande
lära med dess smittofara som ännu avskyvärdare än Roms. De ständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
