Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klenmodiga tankar om sig själva och rikets nuvarande tillstånd, varav
vanligen alstras klagan och jämmer, beundran lör allt utländskt och misstro
till egen förmåga att utföra stora handlingar, vilket är det största hindret
i en stats styrelse. Detta allt bör genom uppfostran och undervisning
rättas, så att ynglingarnas sinnen må tidigt vinna den lyftning, som det vissa
hoppet om stora gerningar giver».
DEN LÄGRE FOLKUNDERVISNINGEN. PAULINUS.
Nyskapelseverket på undervisningens område inom Kenicius’ stift var
ej begränsat till lappskolan i Norrland, Matthiæs adelsläroverk i Stockholm
och Uppsala akademi. För den lägre undervisningen i huvudstaden
utfärdade Gustav Adolf fullmakt för en tuktomästare att förestå det av kungen
upprättade barn- och tukthuset i Klostret. Där skulle årligen 100
fattigmans barn av både mans- och kvinnspersoner, som löpte omkring på
gatorna och inga föräldrar hade, under tre år försörjas med mat, ljus, öl,
kläder och sängar och lära att reda, spinna, väva etc. och så utbildas till
hantverkare. Även 50 skalkar och bovar, både män och kvinnor, skulle här
fostras till att lära ett ordentligt hantverk, en välbehövlig sak i det
folkblandningens Stockholm, som vi redan skildrat.
Men om vi skola uppsöka den lägre folkbildningens centralgestalt, få
vi gå till biskopen i Strängnäs Laurentius Paulinus Gothus. Kommen från
ett östgötiskt borgarhem, notarie vid Uppsala möte, framgångsrik professor
vid det nyupprättade Uppsala universitet, hade han blivit biskop redan
under Karl IX och var jämte Kenicius den ende inom episkopatet, som stod
vid Gustav Adolfs sida under hela dennes regering. Paulinus framträder
ej som någon genial begåvning med nyskapande idéer och överväldigande
personlig kraft likt Rudbeckius. Men hans storhet låg i hans starka vilja,
ända till härskarläggning, och däri att han utnyttjade sin begåvning, som
dock nådde över genomsnittet, till det yttersta, ej till egen fördel utan till
det allmännas gagn. Han delade med sin beundrade och älskade konung
hänförelsen för fäderneslandets majestät och hävdade gång på gång, att »alla
innebyggare äro sitt fosterland pliktiga försvar, värn och beskydd, icke
allenast med trogna råd och anslag utan med nödtorftig hjälp och
försträckningar, ja ock med liv och leverne, där så omtränger».
I hans biskopsgärning framträda särskilt visitationerna, som med honom
nådde sin höjdpunkt; under ett år kunde han medhinna tredagarsvisitatio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
