Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss årsväxt och fred, seger och hälsa och det att vi måge behålla vår
kristendom och vår rätta tro och vårt bebyggda land och (att) vi måge var dag
det skaffa med alla våra gärningar och vår vilja, som kan vara Gudi till
ära och vi hava största behov av både till liv och själ.–––Det är nu
därnäst, att blot är menigheten alldeles förbjudet och alla gamla sedvänjor,
som följa hedendomen. Ingen må åkalla varken lundar eller högar eller
hedniska gudar, varken offerställen eller inhägnade platser. Om någon gör
sig skyldig därtill och leder i bevis mot honom, att han brukar någon
åkallan med sin mat eller dryck, som ej följer kristen sed, då är han saker till
tre mark åt socknemännen».
Den gamla så att säga »officiella» gudaläran med Tor och Oden hade
nog i allmänhet icke tillhört vardagslivets sfär utan hörde snarast samman
med högtidliga offerhandlingar och åkallan, och här kunde man till nöds
— såsom skett i Gotlandslagens inledning — ersätta gudarna med den
alls-våldige kristne guden. Den känsla, som låg bakom handlingen och var det
väsentliga, den var nog i stort sett fortfarande densamma som förr. En
annan sak var den folkets tro och de urgamla i blodet gångna sedvänjor,
som följde allmogen in i vardagslivet och som utgjorde en viktig del av
dess livsåskådning; detta satt djupare och var svårare att ersätta med kristna
element. Skulle Gotlandslagens bötesstadga på denna punkt strängt ha
iakttagits, så skulle det säkert ha strömmat in pengar åt socknemännen. Som
förr råkade man på fisketurer ut för sjörået, under det att skogsrået visade
sig för jägaren och fäbodfolket kunde få med de underjordiska att skaffa.
De gamla åtgärderna för att bli kvitt sjukdomar, antingen det sedan gällde
folk eller fä, för att bemöta förgörelse, för att säkra boskapens trivsel och
för att skaffa sig fiskelycka och ett gott utbyte av jakten, dem kunde man
knappast inse, att den kristne guden hade med att göra. Och på samma
sätt förhöll det sig med mycket annat, och delvis har det så gjort tiderna
igenom. Ännu i dag finns det — och än mera fanns det tills för några
årtionden sedan — runt om i landet fromma kristna, som inte kunna se något
»hedniskt» eller på annat sätt okristligt i att man lägger stål vid tröskeln,
när boskapen släppes ut, eller lägger glödande kol i det nyfödda barnets
första badvatten. Många av dessa åtgärder äro så näraliggande och så
invanda, att man ej reflekterar över dem, och så måste det ha varit även
tidigare.
En så påtaglig sedvänja däremot som utsättandet av de nyfödda icke
önskvärda barnen, den tog kristendomens representanter skarpt itu med,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
