Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digerdöden, som spred skräck och fasa. I folkets tro i vidsträckt mening
upptogos givetvis undan för undan kristna element, av vilka en del mer
eller mindre sammansmälte med den gamla folktron, under det att andra
uppfattades som motsatta denna. En utpräglad dualism inom troslivet hör
ju till det utmärkande för medeltiden. Hur intressant det än vore att
behandla folktron enligt en vidare betydelse innefattande även kristna
åskådningar, nödgas jag dock av utrymmesskäl i fortsättningen inskränka mig
till folktron i dess hittills vedertagna bemärkelse, alltså främst till det
förkristna arvet.
Särskilt var det magien, åtgärderna för att bota sjukdomar, för att
skydda sig mot och förekomma förgörelse och dylikt, som influerades av
den kristna läran. Härvid kunde man för övrigt direkt anknyta till
katolska benediktioner och exorcismer, såsom till signandet av utsäde och
gröda, till djävulsutdrivandet vid dopet o. s. v. Som exempel kan anföras
följande besvärjelse, hämtad från ett domkapitelsprotokoll från 1667. Det
var en kvinna i Vårdsbergs socken i Östergötland, som »läst» den över
sjuka kreatur: »Jesus gick sig vägen fram; mötte honom Tor. Vart skall
du gå, sade vår Herre; vart skall du gå, sade Jesus; vart skall du gå, sade
den helige Ande. Jag skall gå till det kreaturet och dess blod lapa och
dess kött slita. Vänd dig om, sade vår Herre; vänd dig om, sade Jesus;
vänd dig om, sade den helige Ande; i try namn: Faderns, Sonens och den
helige Andes».
Dylika besvärjelser ha för övrigt talrikt och ofta i oförändrat skick
levat kvar i folktraditionen fram till våra dagar. Under medeltidens senare
del gjorde sig vidare apokalyptiska föreställningar starkt gällande. Tron
på världens snara undergång och Guds eviga rikes ankomst tillhörde vid
denna tid det svenska folkets trosvärld.
Medeltidens väsentligaste tillskott till folktron var dock
djävulsföreställ-ningarna, varvid djävulen ej sällan fick ersätta de gamla gudarna. Som
ett intressant exempel härpå kan förtjäna anföras ett utdrag ur Stockholms
tänkebok 1492. Det rör sig om en man »Hans Perssons tjänare i Värmdö
––––-(som) erkände, att han hade Gud förnekat och allt hans helga
sällskap 9 resor om 9 torsdagsaftnar på kyrkogården motsols och erkänt
djävulen Oden för penningars skull––––––-».
Huru omfattande den grupp föreställningar och med dem förknippade
sedvänjor är, i vilka djävulen efterträtt de hedniska gudarna, detta är
emellertid ett outrett problem. I vissa fall förefaller det dessutom, som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
