Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rent pedagogiskt sett hade det utan tvivel varit klokare, om den svenska
ortodoxien gentemot folktron följt samma princip, vilken som vi sett
ärkebiskop Laurentius Petri redan från början gjorde sig till tolk för, när han
skriver om offerbesöken vid hälsokällorna, att han höll det »alltid nyttigare,
om dessa källor både till belägenhet och annat alldeles kunde bliva
förgätna –––—». Av samma åsikt var för övrigt, när det gäller folktron
i sin helhet, den nyss nämnde insändaren i Posten.
Väckelserörelserna synas även de ha använt sig av samma förtigandets
taktik. För predikanterna inom dessa rörelser synes för övrigt icke blott
anlitandet av trolldom, åkallandet av naturväsen o. s. v. ha varit syndigt,
utan detsamma gällde även själva tron på t. ex. naturväsendenas existens.
Det var mot djävulen allena, som kampen nu fördes. Också lyckades
väckelserörelserna på en del håll med vad den stränga lutherska ortodoxien ej
förmått genomföra, nämligen med att utrota folktron. De traditioner, vilka
uppfattats som syndiga, ha ofta inom de till väckelserörelserna anslutna
familjerna försvunnit. Men många i gammal nedärvd folktro bottnande
traditioner och sedvänjor voro så invanda, att man ej tänkte på att förknippa
dem med synd och ogudaktighet.
På andra håll och inom familjer som ej nåddes av väckelserörelserna
levde den gamla folktron kvar, ehuru kanske ibland i en mera modifierad
form, ända tills den under 1800-talets senare del möter nya generationer,
som växt upp under väsentligt andra förhållanden mot förr och vilkas
livsföring fått sin prägel härav.
Åtskilliga av de gamla handskrivna svartkonstböckerna äro bevarade i bibliotek och
museer, om än de flesta sedan länge åro förstörda; inte sd få ha följt sina ägare i graven,
men en och annan är kanhända ännu — i folkhögskolans och radions sekel — i bruk
ute i vårt lands obygder. De voro gärna utstyrda med skrämmande emblem och lärda
tecken, de senare skvallrande om vdr allmoges urgamla förtrogenhet med tideräkningens
halvlärda mysterier. De här återgivna vinjetterna härröra från ett utdrag ur »en
West-boprests Svartkonstböcker» (1700-talet), nu i kopia d Örebro museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
