Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bakgrunden till sistnämnda projekt ger redan ingressen till hertig Karls
betänkande, där såsom lysande exempel på städer, som åtnjöto fördelen av
»niderlag» och därmed följande »fri köpmans handel och vandel», anges
städerna Liibeck och Danzig. Betänkandet ger i fortsättningen uttryck åt
något överdrivna föreställningar beträffande omfattningen av sagda städers
handelstrafik. I fråga om Liibeck, vars gamla maktställning ju redan
brutits, bottnar kanske uppskattningen även i den nedärvda respekten för den
en gång så blomstrande hansestaden. I varje fall kommo här fram
tongångar, som redan tidigare ljudit. Sålunda hoppades Johan III i ett brev
1587 rörande inskränkning till Stockholms förmån i de norrländska
städernas sjöfart på Östersjön, att »Stockholm med tiden ved de förnämligeste
tyske städer ved Östre sjön skall kunne liknes».
Vad beträffar betänkandets indelning av städerna i stapel- och uppstäder
kom denna indelning verkligen att genomföras och har på visst sätt blivit
bestående till inemot våra dagar, ehuru begreppet stapelstad numera endast
har en tulladministrativ betydelse. Däremot visade det sig snart, att planen
att göra Stockholm till en huvudstapelplats för Sveriges utländska handel
och sjöfart ej var möjlig att genomföra. Hertig Karl återkom visserligen
senare till tanken, och ännu 1636 förklarade Axel Oxenstierna i rådet så
gott som med Karl IX:s egna ord, att »regeringens intention är denne, att
en stapel må bliva i riket och dädan efter hämtas allehanda varur till alle
landsändar».
Genom handelsordningarna av 1614, 1617 och 1636 utformades
ytterligare grundsatserna och bestämmelserna i hertig Karls betänkande, dels
genom modifikationer, dels genom skärpningar. Det sistnämnda årets
handelsordning ger den skarpaste formuleringen av föreskrifterna. Enligt dessa
avstängdes städerna norr om Stockholm och Åbo från all direkt
handelsförbindelse med utlandet och fingo varken mottaga utländska fartyg (passiv
seglationsrätt) eller avsända sådana (aktiv seglationsrätt). Endast Gävle ägde
aktiv seglationsrätt. Stapelstäder i övrigt voro blott städer vid Finska viken,
Östersjön och Kattegatt. Bottniska viken betraktades sålunda liksom
Mälaren i seglationsavseende endast som en svensk insjö. Södertälje med
tran-sitotrafiken där hade sedan gammalt varit en nagel i ögat på
Stock-holmsborgarna; men Södertälje — »som alltid bliver sig likt» anmärker
själva handelsordningen — förlorade nu all stapelrätt. Uppstäderna
kompenserades visserligen med tvenne kortare frimarknader i Stockholm och
Åbo, men Stockholmsborgarna erhöllo samtidigt rätt till uppstädernas fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
