Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marknader. Redan året därpå, 1637, inskränktes dessutom denna
uppstädernas rättighet, i det att uppstadsborgarna icke längre fingo försälja sina
varor åt utlänningar på de stockholmska frimarknaderna. Även här visar
sig tendensen att så mycket som möjligt gynna Stockholm, även om man
måst frångå den ursprungliga planen at söka göra Stockholm till den enda
stora stapelplatsen för Sveriges utlandshandel.
Handelsordningen av 1636 kunde under tidernas lopp uppvisa åtskilliga
variationer i olika detaljbestämmelser, men i det stora hela blev den
bestående i samma form ända t. o. m. 1765. Forskningen har framhållit, att
»den tyska förebilden var påtaglig, men det rådde dock den skillnaden att
stapelrättigheterna här blevo delar av ett enhetligt rikssystem, icke såsom i
Tyskland beroende av de privilegier, som slumpvis hade tilldelats olika
städer vid de mest växlande tidpunkter» (E. Heckscher).
Genom detta statsmakternas ekonomiska lagstiftningsarbete hade i princip
fastslagits och lagts grunden till det ekonomiska system, på vilket de svenska
städernas utveckling i fortsättningen hade att bygga och enligt vilket nya
stadsgrundningar kunde ske. Också betecknar det tidevarv varom nu är
fråga, den yngre Vasatiden, i fråga om stadsgrundningar en period, vartill
motstycke givits först i vårt århundrade. I det egentliga Sverige tillkommo
19 städer, nämligen Alingsås, Söderhamn, Sundsvall, Luleå, Piteå, Umeå,
Norrtälje, Borås, Göteborg, Sala, Kristinehamn, Vänersborg, Säter, Nora,
Lindesberg, Åmål, Askersund, Vaxholm och Gränna, i Finland åtminstone
11, nämligen Nystad, Gamle Karleby, Ny Karleby, Torneå, Tavastehus,
Sordavala, Kristinestad, Brahestad, Villmanstrand, Jakobstad,
Vekelaks-Fred-rikshamn — sammanlagt sålunda minst 30 städer. Under återstoden av
1600-talet grundades blott tre nya städer, Karlshamn, Strömstad och
Karlskrona, under hela 1700-talet med Gustav III:s tid endast två — en talande
motsättning alltså till den väldiga tillväxten i städernas antal under
1600-talets förra hälft. Det är härvid också att märka, att det är statsmakten,
som själv målmedvetet bedriver dessa stadsgrundningar — ofta med ganska
hårdhänta medel för att tvinga motsträviga landsköpmän och bönder till
bosättning i de nygrundade stadssamhällena. I våra dagar sker ju däremot
tillkomsten av nya städer på så sätt, att utan statsmaktens åtgärder fritt
uppvuxna och organiskt utvecklade samhällen, som uppnått stadsliknande
förhållanden och tillräckligt hög befolkningsnumerär, av statsmakten
begåvas med stadsrättigheter. Vasatidens stadsanläggningar hade däremot ofta
karaktären av rena nybyggarsamhällen med statsmakten som den förste och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
