Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den. För stadsborgarnas festlighetsbehov spelade i stället värdshusen och
trakteringsställena i städerna en allt större roll.
I fråga om logi- och trakteringsmöjligheter måste man i detta fall för
äldre tider inte räkna med moderna förhållanden — hotellet är, inte minst
i de svenska stadssamhällena, ett ganska sent, från 1800-talet
härstammande, begrepp. Vad Stockholm beträffar funnos där visserligen sedan
gammalt härbergerare och gästgivare, över vilka en så gott som fullständig
förteckning föreligger ända sedan år 1419. Då dessa av överheten
privilegierade näringsidkare med tiden vid sin sida fingo åtskilliga konkurrenter,
som drevo sitt yrke utan tillstånd, och då vinkällarnas innehavare ofta sökte
undandraga sig det med deras privilegium förbundna gästgiveriet, måste
myndigheterna till slut ingripa med skärpa. Karl IX utfärdade sålunda år
1605 en ofta citerad förordning angående gästgiverier m. m. i Stockholm.
Enligt denna skulle i huvudstaden finnas sex värdshus, »Tre kronor»,
»Blå örnen», »Förgyllda lejonet», »Gripen», »Farken» och »Stjärnan».
Samtliga skulle ha sin källarskylt uthängd, som i bild återgav ställets namn.
Förnämligast av alla dessa var det vid Järntorget belägna värdshuset »Tre
kronor», som ägde bestånd ännu fram på 1700-talet. Staden hade själv
ända sedan medeltiden sin egen vinkällare, »Stadskällaren» eller
»Storkällaren», inrymd i rådhuset vid Stortorget, varom ännu namnet Källargränd
invid det forna rådhuskvarteret vittnar. Bland Stockholms, liksom de
svenska städernas i allmänhet, högt uppskattade privilegier var sedan gammalt
även förmånen att tullfritt få införskriva viner och andra utländska drycker.
Detta privilegium indrogs emellertid genom kungligt brev 1777 mot årlig
kontant ersättning från statsverket — en ersättning, som för Stockholms
del i närvarande stund belöper sig till i det närmaste 25,000 kr. (s. k.
käl-larfrihetsmedel).
Med tiden ökades närings- och utskänkningsställena såväl i Stockholm
som i andra städer. Särskilt i huvudstaden var deras antal mycket stort
— ensamt de som där idkade olaga utskänkning år 1694 belöpte sig till
ett 80-tal. (Vid slutet av 1600-talet introducerades i Stockholm en dryck,
kaffet, som sedan skulle spela en så stor roll. De som här, givetvn för första
gången i Sverige, försålde drycken voro tidigast, såsom också var att vänta,
utlänningar. Deras näringsställen erhöllo snart benämningen kaffehus.)
Traktering förekom även vid förlustelseställen som de båda på 1600-talet
byggda bollhusen i Stockholm. Bollhusen motsvarade vår tids tennishallar
och besöktes mest av de mera välsituerade samhällsklasserna. I de stock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
