Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Vennberg, yttrats om ett mycket närliggande ämne, det karolinska
tidevarvet i Stockholms historia:
»Det finnes en enkel gravyr återgivande Karl XII:s likfärd att sätta som
detta kapitels slutvignett. Huvudstaden är ej längre scenen för skapandet
av sådana glädjesymboler som prunkande triumfbågar och glänsande
fest-illuminationer, den är skådeplatsen för en gripande tilldragelse av den mest
tragiska innebörd. 1 den dystra decemberdagen följer befolkningen,
företrädd av lemlästade karoliner och svältnärda ämbetsmän, den fallne
konungens bår till Riddarholmskyrkan att i dess ännu ej fullbordade
Karolinska gravkor jorda honom och med honom stormaktsdrömmen.»
Men snart skulle en ny tid randas icke blott för Stockholm utan för
landets städer i allmänhet. Nya idéer, nya impulser skulle komma att bana
vägar för ett annat stadsväsen — en annan stadsbild och ett annat stadsliv.
Drottningporten i Göteborg var en av den starkt befästa stadens tre portar och belägen
vid östra infarten. Vindbryggor ledde från porten över en ravelin ut till landsvägen. I
själva porten, som uppfördes på 1670-talet, voro vaktrum inredda, och ett nerfällbart
spärrgaller kunde på ett ögonblick hejda tillträdet genom den. Vid flertalet svenska städer
var gränsen mellan stad och landsbygd långt mindre markerad — Kopparstick av J. van
der Aveelen i »Suecia antiqua».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
