Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningsöl, enligt skomakarnas förordning 1474: »Pilther giffwi eno thuno öll
i kompanith i nästa dryck, äpther han staddher wardher, ock hafwi 1 gästh
frian, ock skänka siälf war sina thunno». Under 1600-talet ersattes ölet
med ett penningbelopp av olika storlek, för kanngjutarna var det
exempelvis enligt en förordning 1621 2 daler till ämbetet och 2 mark i skrivarlön
för ett därvid uppsatt kontrakt.
Lärotiden varierade högst väsentligt inom olika ämbeten och olika tider,
liksom också åldern vid intagandet i läran. I skomakarnas ovannämnda
skrå 1474 varierar åldern mellan 12 och 14 år. Under 1600-talet synes den
variera mellan 14 och 18 år. I vissa fall kunde yngre pojkar antagas men
i gengäld blev då vanligen lärtiden längre. Även läroårens antal var högst
olika för olika yrken, vanligen mellan 3 och 5 år.
Efter läroårens slut kom den lyckligaste dagen i en hantverkares liv,
då han fick sitt lärlingsbrev och utskrevs ur läran, också det en högtidlig
ceremoni förbunden med kostnader. Som regel skulle han därefter arbeta
ett år hos sin förre mästare för lön. I och med utskrivningen var han
emellertid icke gesäll, därför fordrades (från 1600-talets början) upptagande i
gesällskapet. Senare tillkom även utförandet av ett gesällprov, likartat med
mästerstycket. Ibland förekommer benämningen halvgesäll för icke i
gesällskapet upptagna utlärlingar.
GESÄLLSKAPEN.
Gesällskapens framträdande som särskilda sammanslutningar inom
skråna hänger säkerligen ihop med gesällvandringarnas utveckling och
behovet att underlätta och kontrollera dessa. Det äldsta i Sverige kända är
bältesvennernas brödraskap, vars förordningar äro bevarade från
1400-talets början före 1437. Bältemakare är en utdöd benämning på
gördel-makare, numera vanligen kallade gelbgjutare. Hantverket i Sverige stod
sedan medeltiden i starkt beroende av det tyska, och även den senare
utvecklingen sker i nära anslutning till detta. Därför är det inte ägnat
förvåna, att seder och bruk i många fall direkt kopierade de tyska.
Man skilde mellan skänkta och oskänkta ämbeten. I de
skråförordningar, som efter ett gemensamt mönster utgåvos för de flesta ämbeten åren
1621 och 1622, anges alltid, då ett ämbete är skänkeämbete. Detta betydde,
att gesällerna inom ämbetet hade vandringsplikt. En hantverksbok för
smederna i Zurich anger, att skänkta ämbeten i detta yrke funnos i hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
