Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det inre av Saltmätare- och Spannmdlsbärarehärbärget i Stockholm i senare tid. Dessa
härbärgen blevo samlingsplatser för yrkesmännen, där nyheter utifrån alltid kunde
inhämtas och ett glatt umgängesliv kunde frodas. — Träsnitt i C. Lundin och A. Strindberg,
»Gamla Stockholm» (1882).
I härbärget kunde en vandrande gesäll alltid träffa ämbetsbröder, och
dem ålåg att låta omskåda honom, varmed avsågs besök i tur och ordning
hos mästarna, vanligen för anskaffande av arbete. Bruket varierade även
här. Inom vissa yrken fick den främmande själv uppsöka en mästare, men
i de flesta fall sköttes detta av ortgesällen, som först av den främmandes
»gruss» identifierade honom som en ärlig gesäll.
En smedgesäll fick, då han kom till stadsporten, snygga upp sig och
gå direkt till härbärget. Kommen till dess port knäppte han de tre översta
knapparna i rocken, satte hatten på huvudet — inom andra yrken skulle
han hålla den i högra handen — fattade käppen med vänstra handens
tumme och pekfinger, så att den icke berörde marken, tog ränseln i den
högra handen samt gick in och fram till bordet, där han framsade grussen.
Grussen var egentligen en dialog mellan den främmande gesällen och
krogfadern eller någon av gesällerna på platsen och naturligtvis strängt
hemlig. Inom bl. a. smedyrket behövde den främmande vid omskådningen
icke antaga ett erbjudet arbete, utan ceremonien kunde få karaktären av
framförandet av hälsningar från den plats han kom ifrån. På varje
verkstad som besöktes fick den främmande en skänk, ursprungligen i form av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
