Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att som mästerstycken fordra gammalmodiga och dyrbara föremål, vilka
sedan icke kunde säljas utan måste bli en ren utgift. Slutligen kunde
mästerstycket underkännas på grund av obetydliga fel. Ä andra sidan kunde
mästerprov av mästarsöner godkännas, även om de visade sig behäftade med
allvarliga fel.
Inom många yrken blev det möjligt praktiskt taget endast för mästares
söner och för gesäller, som gifte sig med mästares änkor eller döttrar, att
få sin egen verkstad. Detta var fallet inom många yrken, även sedan 1720
års allmänna skråförordning med sina regler gjort allt för att förebygga
olägenheterna. »Konserveringen», d. v. s. giftermål med änka eller dotter,
var en även inom skråväsendet inrotad företeelse och bibehöll sig länge.
Skråförordningarna 1621—22, som uppsattes av en särskild kommission
med ståthållaren i Stockholm Gabriel Oxenstierna som ledande kraft, gå
ännu ut på att så mycket som möjligt stärka skråväsendet icke minst i
dess kamp mot bönhasar och fuskare, kanske framför allt därför att dessa
senare icke voro borgare och därför undandrogo sig de borgerliga
skyldigheterna.
Redan 1633 uttalar sig emellertid Axel Oxenstierna i ett memorial till
magistraten för en friare näringslagstiftning. Tidigare har nämnts
ståthållaren Klas Flemings stadga för köphandeln och hantverk 1635, vari
mästarna anklagas för att taga för mycket betalt och att utestänga andra,
som ärligen ha lärt ämbetet, från detsamma. Med dessa förordningar
avsågs emellertid på intet sätt ett avsteg från principen att förlägga
hantverken till städerna eller upphävande av skråtvånget.
De av Kungl. Maj:t utgivna allmänna skråförordningarna 1669 och 1720
äro emellertid allvarliga försök att bryta mot skråtvånget och dess olater,
bl. a. genom att underlätta tillkomsten av frimästare utom skrået.
Betecknande för tiden är, att flera ämbeten även efter de allmänna
förordningarnas tillkomst fått sina gamla skrån stadfästa med i de allmänna utdömda
regler. Sannolikt var detta en nödvändig eftergift för att kunna behålla den
rörliga arbetarstam gesällerna utgjorde. Dessa skydde ju de ämbeten, där
icke hantverksbruken följdes.
Hela 1700-talet kännetecknas av en häftig strid för och mot skråtvånget.
Argumenten äro på båda sidor desamma som redan under 1600-talet.
Bristen på konkurrens höjde priserna och minskade skickligheten samt gav
mästarna möjlighet att icke leverera varor på utsatt tid och sist men icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
