- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 4. Den yngre Vasatiden /
226

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bortse ifrån, att i ej ringa antal utländskt värvat krigsfolk, både
knektar och ryttare, ingick i de svenska arméerna under såväl Johan III :s
och Karl IX:s som särskilt under Gustav Adolfs krig. Detta bildade
emellertid sina egna truppförband vid sidan av men i övrigt helt skilda
från de fänikor, fanor och regementen, vilka voro uppsatta inom Sverige
och Finland.

FÄNIKA OCH FANA.

Den äldre Vasatiden kände egentligen endast två truppslag, fotfolket
och rytteriet. Artilleriet betraktades mer som ett skrå. Truppförbandet vid
fotfolket benämndes fänika och vid rytteriet fana. De utgjorde den såväl
administrativa som taktiska enheten. Som förebild hade tjänat motsvarande
tyska förband vid Gustav Vasas värvade krigsfolk.

Knektefänikan skulle enligt ordningen bestå av omkring 500 man, men
ofta, då den kallades under vapen, kunde styrkan ej uppbringas till mer
än 200—300 man. Många knektar höllo sig undan, och det var svårt att
med dåtida uppbåd genomföra det kungliga påbudet om krigsfolkets
sammankallande. I fält hände det stundom, att avgången genom rymningar
och sjukdom blev så stor, att återstoden av fänikan delades upp på andra,
i regel dock till samma landskap hörande fänikor. En fänika bestod av
4 eller 5 kvarter, vardera om 4 eller 5 överrotar eller »stora rotar». En
sådan rote räknade 20 man, utom överrotmästaren, och delades i 2
under-rotar eller »små rotar». Vad som sedan blev över kallades »förlorade
hopen», som utgjorde en slags reserv, medan kvarteren bildade den egentliga
».slaktordningen». Fänikans chef var hövitsmannen, och fänriken var fan-

förare. Den stora fanen

17 7 / I t / I I / V 7 / ^

1. roten
2. "
3. "
k.
5.
I. *
2. »
3.
k. *»
■5.

i
3.
k. »»
5.

7. kvarteret

2. kvarteret

3. kvarteret

Schematisk framställning av knektarnas uppställning
inom slaktordningen i Erik XIV:s fotfolksfänika. De flesta
knektarna voro väpnade med pikar. 1 mitten stodo tre
grupper hillebardierer och på flankerna hakeskyttar.

{ i { ///, ,// ////// ,/,/,{ i {

ittUiPMPMP/dW

mW/WiWiWiWMh

eller fälttecknet
benämndes också fänika
eller fänike. Den var
vanligen en- eller
tvåfärgad och sydd av
långsgående smala
våder av sindel samt
försedd med en kort
fanstång, vilken fänriken
eller fänikedragaren,
som han ofta kallades,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/4/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free