Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förde med en hand. Till staben räknades dessutom bl. a. profossen, som med
sina väblar eller stockeknektar bringade straffen i verkställighet, predikanten
eller kapellanen, som var själasörjaren, bårdskäraren (barberaren eller
bal-bern), som med sina gesäller vårdade de sjuka, mönsterskrivaren, som
förde rullorna, pipare och trumslagare. Med tiden fingo hövitsmannen och
fänriken var sin löjtnant. Det högre befälets personliga uppassare kallades
munsterjungar eller mönsterdrängar.
Knektarnas beväpning i de första Vasafänikorna var mycket växlande och
olikformig. Envar medförde egna vapen — stålvippebåge (armborst; bilder
se bd 2, sid. 283), hake eller rör (bössa), degen (värja) eller hillebård — till
samlingsplatsen. De ordnades inom fänikan så, att massverkan kunde
åstadkommas vid vapnens användande, d. v. s. med bågskyttar för sig, hakeskyttar
för sig o. s. v. Men under konung Eriks tid tog organisationen ett stort steg
framåt. Konungen, som ingående hade studerat romersk krigskonst, arbetade
ivrigt på att anpassa sitt svenska krigsfolk efter klassiskt mönster.
Slaktordningens form och utseende bestämdes i detalj med ett visst antal pikenerare,
hillebårdierer och hakeskyttar. De viktigaste angreppsvapnen blevo lansen
(kallad spets eller pik) och hillebården, och knektarna kläddes i harnesk och
fjäderprydda stormhattar (hjälmar). Han strävade också efter att
sammanföra fänikorna till stora regementen motsvarande romerska legioner.
Men knektetygen och ringkragarna voro tunga att bära och de långa
spetsarna svårhanterliga i skog och mark. Endast med motvilja fördrog folket
den förändrade beväpningen, hur praktfull den än tedde sig. När konung
Johan kom till styret, tillät han ock knektarna alt rusta sig lättare. Han
beträdde därmed eftergifternas och tillbakagångens väg. Väl kunde ännu
svenskt fotfolk slåss och segra över de ryska hoparna i Estland och Liv-
Svensk pik från 1600-talet. — Armémuseum, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
