Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
organisation en utveckling liknande fotfolkets, och på Gustav Adolfs tid hade
av de gamla landskapsfanorna bildats regementen om 8 kompanier.
Så uppstodo vid fotfolket och rytteriet de för vårt land säregna
landskapsregementen, som genom 1634 års regeringsform fingo sina egna
rekryteringsområden och av vilka de flesta ännu bestå.
Under den första Vasatiden voro artilleripjäserna alltjämt så tunga, att
de endast med största svårighet kunde följa fänikor och fanor i fältkriget.
De släpades på dåliga vägar efter långa spann av böndernas hästar och
oxar. Mestadels stodo de på befästningarnas vallar eller stucko fram sina
mynningar genom fästningstornens gluggar. De benämndes hela eller halva
kartover och betjänades av värvat folk, bysseskyttar, fyrverkare m. fl., som
ägde särskild yrkesskicklighet och intogo en särställning inom hären. För
kruttillverkningen hade Gustav Vasa låtit anlägga salpetersjuderier, dit
bönderna fingo framforsla jord, aska och ved. Under Erik XIV:s tid förekommo
dock lättare pjäser, och det omnämnes, att svenskarna i slaget vid Axtorna
förde 48 fältstycken i elden. Det var i samband med Gustav Adolfs
omorganisation av krigsmakten, som det första egentliga artillerikompaniet
skapades. Det fördes av en kapten och delades i kvarter, vardera om 5
rotar om 10 man. Före truppernas ingripande i det tyska kriget hade det
första artilleriregementet bildats. Det bestod av 4 kompanier, och dess chef
var översten Lennart Torstenson.
Under Gustav Adolfs tid komnio även de små s. k. läderkanonerna i
bruk. De hade liten kaliber, eldröret var av brons och omlindat med
bindetåg samt överklätt med läder. Deras verkan var dock ringa, varför
de före det tyska kriget ersattes av regementsstyckena, vilka voro av järn.
Den lätta kanonen kunde dragas av en eller två hästar och vid
eldgivningen betjänas av två man. Dessa kanoner uppställdes bland fotfolket
och kommo att fylla en viktig uppgift under samverkan med detta. De
bidrogo avsevärt att öka den eldkraft, på vilken konungen byggde vid
det säregna svenska stridsförfarandet, som skulle leda till våra vapens
glänsande framgång.
ATT TJÄNA FÖR PENNINGAR OCH KLÄDE.
Knektarnas avlöning var till en början ej stor. »Två eller tre marker
uppå handen» fingo de i halvårslön vid jul eller Valborgsmässa. De flesta,
de som »höllo sig själva», hade till en början ej mer skyldighet under fred-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
