Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förde de gemenes klagan till konungen, men då penningar saknades i
statskassan, var i regel intet att göra. Under Gustav Adolfs tid blevo
förhållandena dock avsevärt bättre.
Någon bestämd ålder för avgång ur tjänst fanns icke, och de gemene
tjänade, tills de för sjukdom eller bräcklighet avdankades på mönstringen.
De, som ej ägde en torva jord, råkade då i regel i stor fattigdom. Först emot
slutet av 1500-talet plägade uttjänta knektar, då de därom inlade sina
böneskrifter, hugnas med en eller annan tunna spannmål i årligt underhåll, en
förmån, som med tiden även medgavs åt bedrövade änkor efter sådana
knektar och ryttare, som blivit slagna för fienden eller eljest blivit borta
på krigsresan.
Först under drottning Kristinas tid fick pensionering av »förlamade»
knektar fastare form, då Vadstena krigsmanshus, även kallat
krigshospitalet, blev en fristad för dem, som tjänat ut. Inom det gamla klostrets murar
fingo de sin nödtorftiga försörjning med mat, dryck, kläder och sängar.
Där höllos de ock till tukt och höviskhet, till gott bordskick och flitigt
läsande av den heliga skrift.
Knektar och ryttare buro under den äldre Vasatiden med all
sannolikhet samma slags kläder som allmogen i övrigt. Någon strävan att
åstadkomma likhet inom en trupp förmärkes knappast. Stundom återfinnas i
räkenskaper färger på det kläde, som utdelades. Det var svart, gult, rött,
grönt, brunt etc., allt beroende på vad som fanns att tillgå. Ofta utdelades
kläde av olika färg inom samma truppförband. Att konung Erik dock
tillmätt likformighet och enhetlighet stor betydelse kan utan svårighet utläsas
ur hans egenhändiga teckningar, föreställande ryttare och knektar en var
med den beväpning och utrustning, konungen tänkte sig. Intet tvivel råder
om att han i viss utsträckning lyckades genomföra sin avsikt i detta
hänseende. Men efter hans tid blev det åter vid det gamla. Dräkten torde i
allmänhet bestått av en lång jacka, vida kortbyxor knäppta under knät, grova
ullstrumpor, låga skor eller stövletter samt i striden stormhatt. I fält
brukades vintertid jackor av fårskinn, som bönderna fingo lämna i skatt.
Förslitningen av persedlar i fält torde varit mycket stor, och ofta måste nya
strumpor och skor efterskickas från hemorten.
Under Gustav Adolfs tid började emellertid soldaternas kläder anskaffas
genom kronans försorg och utdelas mot avdrag på solden. Följden härav
blev större likformighet. Konungen fäste ock avseende vid att hans solda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
