Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der skulle »hållas obesvärade och klagelöse». De svenska betalade med
penningar, och de, som intet ägde, voro tacksamma för vad som skänktes.
Men i den mån kriget drog ut på tiden och allt större svårigheter uppstodo
tör att utbetala månadssolden till knektar och ryttare, höllo dessa sig
skadeslösa på invånarnas bekostnad, och den svenska soldatesken vart ej mycket
bättre än den kejserliga. Ty nöden hade ingen lag.
I åratal lågo inhemska svenska regementen i garnison i de nordtyska
hamnstäderna. Dessa trupper voro de enda fullt pålitliga i konungens eller
fältherrarnas arméer, och på en tryggad besittning av hamnstäderna berodde
förbindelsen med hemlandet. Trogna voro dessa regementen och alltför goda
att offras i en oviss drabbning. Dock foro de illa i garnisonerna och blevo
med tiden »mycket av sig komna». Årligen mottogo de förstärkningar på
några hundra man vardera från Sverige för att fylla luckorna efter dem,
som döden skördat. Om knektarna i dessa förstärkningar skriver en gång
Johan Banér, att de syntes honom väl »barnslige», vilket vittnar om att det
krigsfolk, som under åratal varit under fanorna, var av en hårdare typ
än de till rekryter utskrivna bonddrängarna.
Så ha de svenska regementena såväl i garnisoner som i de tågande
arméerna i nöd och elände smält samman och förbrukats, och när de såsom
spillror återkommit till fosterjorden, ha de i sina respektive landskap
understuckits de truppförband, som under tiden uppsatts och väpnats till nya
krigsresor.
I MOT- OCH MEDGÅNG.
Vasatiden företer en nästan obruten följd av krig mot främmande
makter. Mot danskar, ryssar, polacker och tyskar har riket med vapenmakt
måst värja sin självständighet. Vid otaliga tillfällen har våra truppers
innersta kraft prövats i såväl anfall som försvar i träffning och skärmytsling,
i belägring och stormning. Ej ens från inbördeskrig ha vi varit förskonade,
och svenskar ha stått emot svenskar. Än har lyckan följt våra vapen, än
har motgångens bittra erfarenhet kommit oss att bättra, vad som brast.
Symboliska för motgång och medgång se vi såsom milstolpar på vägen
framåt några av de fältslag, i vilka det svenska folket under Vasatiden
offrat sina söner och äntligen segrat.
Siaktningen vid Axtorna i Halland (1565), den största kraftmätningen
med de danska under nordiska sjuårskriget, var ett målmedvetet försök att
hindra fiendens återtåg över Ätran. Men de svenska fotfolkslegioner, i vilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
