- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 4. Den yngre Vasatiden /
262

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tråddragare, klingsmeder, polerare, slipare och lådmakare (tillverkade
böss-stockar och diverse tillbehör till skjutvapen m. m.).

En för stordrift fullt organiserad verksamhet med bestämd
arbetsfördelning kan nu tydligt konstateras. Det är ej heller längre medlemmarna av
kungahuset, som äro de huvudsakliga avnämarna. Släggor och hammare
dåna i smedjorna vid Arbogaån för mera bistra ändamål.

Vid 1600-talets början får Sverige under de pressande inre och yttre
förhållandena en alltmera intensiv vapenfabrikation, som åtminstone till en
del kan ersätta den dyrbara importen på detta område — att göra den
onödig lyckades aldrig.

Arboga blev ej längre ensamt faktori av riksbetydelse. I
faktoriräkenskaper från 1606 anmäler fogden över Arboga län, Anders Bengtsson, att
han expedierat vissa leveranser till sin »Nådige konungs troman och
faktor över ämbetena [hantverken] uti Arboga och Eskilstuna, ärlig och
förståndig Joenn Joenssonn––––––—». Den senare så mäktiga sörmländska

stålstaden har därmed gjort sin entré på arenan, och den får snart sällskap
av andra. Eskilstuna var dock sedan 1570-talet en känd smidesstad.
Jönköping, vars faktori mot seklets slut flyttades till Huskvarna, börjar genom
kungligt beslut 1620 sin faktoriverksamhet. Gustav II Adolfs storslagna plan
att där förädla allt järn, som kunde utvinnas ur Smålands Taberg, gick
dock om intet, bl. a. emedan man överskattat Dunkehallaåns vattenkraft.
1622 fick Norrtälje sina stadsprivilegier, och samtidigt förlädes dit ett
faktori; två år tidigare hade Söderhamn anlagts och inrättats till centrum för
hälsingesmedernas vapenframställning.

Redan under Gustav Vasas ryska krig (1555—56) hade dessa sistnämndas
skicklighet tagits i anspråk för kronans behov, och från denna tid ha dessa
nordliga vapensmeder varit mer eller mindre fast knutna i statens tjänst.
Faktorier nämnas sedan 1570-talet. 1614 utnämndes Carl Olofsson Burman
till faktor över smederna i Hälsingland och Medelpad, vilket sistnämnda
landskap ingick i Hälsinge faktori. Det var under dennes kraftfulla
ledning, som smeder från landsbygden inflyttade till Söderhamn i hopp om att
kungens privilegier för den nya staden skulle ge dem full kompensation
för de förmåner, deras fria ställning som på en gång självägande bönder
och hantverksmän skänkt dem. Söderhamn blev snart — om blott för en
kortare tid — landets främsta vapenindustristad.

Under 1620-talets slut har vidare Louis De Geer grundat sitt faktori i
Norrköping.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/4/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free