- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 4. Den yngre Vasatiden /
265

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hemman på landet iordningställdes bostäder i städerna, och höga
vederbörande ålåg dessutom att ordna med »nödtorftigt utrymme till åker och
äng». Kvar står dock alltid ett inkräktande på den personliga friheten, som
vår tid har svårt att förstå. Men någon social välfärdspolitik fanns ännu
ej, varken i Sverige eller — långt mindre — annorstädes. För
1600-tals-mentaliteten över huvud taget låg i ett dylikt förfarande ingalunda något
orättmätigt; det gällde dessutom att göra landet mindre beroende av ett
besvärligt utländskt inflytande.

I den ovan skisserade koncentrationen av vapenframställningen urskiljes
lätt, hur man på ledande håll lägger om den extensiva driften, som
försiggick snart sagt ute i hela landet, till en mera intensiv verksamhet,
centraliserad till några få orter. Det är det nya i tiden, som gör sig gällande. Det
fordras större produktionskapacitet, mera effektivitet, större smidighet i
kommunikationsavseende. Den gamla bondeslöjden har på detta område
börjat spela ut sin roll, huru väl den än genom en noga genomtänkt
organisation kunde synas göra god tjänst; den rationaliserade, helt
yrkesmässiga stordriften kommer i stället.

En omläggning av här nämnd art sker emellertid ej med en gång. För
att bättre kunna urskilja utvecklingen skola vi rikta uppmärksamheten på
den äldre, extensiva faktoriverksamheten under 1600-talets första
decennier. Organisationen var i stort sett den, att fogdarna — ibland
härads-skrivarna — ute i sina distrikt, vanligen häradsvis, uppburit
allmogesmedernas produkter och därefter inlevererat dem till den faktor, för vilken de
hade redovisningsskyldighet. I stort sett omfattades på så sätt hela landet
av denna organisation. År 1608 uppbar, för att nämna ett exempel, Göran
Sylvestersson för faktoriet över »röersmederne uthi Smålandh och
Wäster-giötlandh» sammanlagt bl. a. 120 musköter, 352 hakar och bössor, 33
hillebarder o. s. v. Leveransen pr fogde var mycket ojämn och självfallet
beroende på tillgång till råämnen, smedernas antal och skicklighet etc. Som
en måttstock må nämnas, att enligt den instruktion, som nyssnämnde
faktor erhöll 1617, skulle varje smed pr år lämna 52 dugliga och varaktiga
musköter, en fordran som dock ej konsekvent kunde vidhållas. Gå vi
något längre fram i tiden, vi kunna stanna efter 10 år, finna vi samma
organisation, nu endast mera effektiv. Produktionen har ökats. Musköterna ha
under 1618 uppburits av samme faktor Göran till ett antal av 947, alltså
nära 8 gånger flera än för ett decennium sedan; pikspetsar ha inlämnats 645
stycken, bantlärbössor 270 o. s. v.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/4/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free