Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den första verkliga storindustrien i Sverige, samlad på en hand. Och vad
mera är: Sverige blir — med undantag för tillverkning av praktvapen
— under de närmaste åren hela den europeiska vapenindustriens ledande
land.
Den av De Geer uppgjorda beräkningen för leveranserna avsåg en
års-framställning av hl. a. 8,277 musköter, 1,980 harnesk och 388 par pistoler.
Det är även dokumentariskt klarlagt, att han under de tre närmaste åren
(t. o. m. 1630) i stort sett fullföljt sina beräkningar. Under arbetsåret 1627
—28 tillverkades enbart vid faktorierna i Arboga, Jäder, Norrtälje och
Söderhamn 4,093 musköter, 1,727 harnesk och 98 par pistoler, dessutom
ungefär 3,000 värjor och 7,800 pikar. För att ytterligare belysa, vilken
produktionskapacitet den svenska vapenindustrien uppnått, må nämnas, att
under första halvåret 1630 beräknade smederna själva i Arboga att
leverera 2,000 soldatharnesk och 3,000 stormhattar. Självfallet var det ej enbart
vapen faktorierna tillverkade, de svarade även för det otal redskap och
tillbehör, som en armé i fält behöver; ett uppdrag, som till sitt omfång
understundom var större än själva vapenbeställningarna. Det anses på goda
grunder, att De Geer mycket snart lyckats öka arbetsprestationerna till det dubbla
— Sveriges importbehov av vapen var således under denna tid minimalt.
Emellertid lönades Louis De Geer till synes illa av Gustav II Adolf för
det enorma uppsving han lyckades åstadkomma i fråga om den inhemska
vapenindustrien och de en gång begärligt eftertraktade leveranser, han
expedierat armén. Sedan segerns lycka vänt sig till de svenska vapnen och
rika byten gjorts -— ännu större hoppades man nå — upptäcker konungen,
att han nu kan undvara De Geer och hans leveranser. Något som han också
utan omsvep meddelar vederbörande. I ett brev, daterat i februari 1632,
skriver Gustav II Adolf till kammarrådet, att »medan vi härefter ingen
ammunition av Louis De Geer hava vele, så befalle vi nådeligen, att I intet
vidare med honom handla, utan där han något gevär kan hava att sälja,
det må han föryttra till vem han vill». Detta var ord och inga visor.
Dock var Louis De Geer karl nog att stå rycken, och utan att
förlora sin ställning drog han sig tillbaka från denna sida av sin
verksamhet. Faktorierna återgingo till kronan, där de sedan förblevo. Och
under den tidsperiod, som i detta sammanhang behandlas, fortgick så deras
verksamhet efter de linjer, som i det föregående angivits. Deras produktion
var alltjämt den pålitliga stommen i de stora leveranserna till den svenska
armén under trettioåriga kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
