Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina klingor, ett bruk som ej minst under karolinsk tid vann rykte för sin
kvalitetsproduktion. Dessa privilegier datera sig från den 28 april 1635
(förnyades sedan flera gånger) och voro utställda på överståthållaren och
befälhavaren över örlogsflottan amiralen Claes Fleming. De gälla »ett godt
klingsmederij». Vira bruks tidigaste insats i svensk vapenindustri är ännu
i stort sett ett oskrivet blad inom den svenska vapenhistoriska forskningen,
framför allt beroende på svårigheten att få fram ett fullständigt arkivaliskt
material för ett privatföretag av så relativt hög ålder. Av de dokument att
döma, som röra leveranserna till kronan, har emellertid bruket redan under
trettioåriga krigets tid expedierat betydande leveranser av framför allt
komissvärjor till armén.
År 1642 får Hans Krausbart privilegier på Jäders bruk vid Arboga, och
därmed ha vi erinrat om det sista mera betydande företaget inom den
svenska industri, som under yngre Vasatid var engagerat i krigsföretagen —
det gällde härvidlag främst tillverkning av verktyg och redskap m. m.
I det föregående ha vi erfarit, huru den nyskapade inhemska industrien
framställt olika slags vapen. En utomordentligt viktig produkt återstår
emellertid ännu att nämna: krutet. Det torde främst ha varit under Erik
XIV, som eldstriden får en så avgörande betydelse, att krutanskaffningen
blir ett verkligt problem. Till en viss grad kunde denna alltmer väsentliga
faktor i krigföringen importeras, t. ex. under deltagandet i nordiska
sjuårskriget. Betydelsefullt var det emellertid att få i gång en inhemsk
tillverkning. Redan under början av Eriks regering funnos krutkvarnar i Nacka
och Ulvesund, men råmaterialet fanns ej inom landet, och det gällde att
ordna en pålitlig import eller helst en inhemsk tillverkning härav.
Det krut, som under denna tid användes, var svartkrutet (en mekanisk
blandning av salpeter, kol och svavel). Kolet skulle vara en viss sorts
träkol, som framställdes genom kolning av grenar eller kvistar av vissa
mjuk-stammiga trädslag, t. ex. al, lind, hassel, vitpil m. fl. Denna ingrediens
kunde alltså utan svårighet tillverkas inom Sverige. Värre var det
beträffande salpeter, som var den kvantitativt viktigaste beståndsdelen, och
svavel. Visserligen kunde salpeter i ej obetydlig grad införskrivas från
Ryssland, om importen från Tyskland och Västeuropa skulle slå fel, men Erik
ansåg angeläget vara att snarast börja en inhemsk fabrikation i större skala.
Fördenskull inkallades utlänningar, och 1565 utfärdades en särskild
instruktion för salpetersjudarna, som skulle placeras i Uppland, Södermanland,
Västmanland och Närke, eventuellt även Estland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
