Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känt, och galmejan ansåg man
vara en sten, som nämndes
Ca-lamita. I »mollenslagarhyttan»
uthamrades sedan mässingen
till »latun», d. v. s. bleck och
plåtar, eller också drogs den ut
i dragarsmedjan till tråd. Så
var den guldliknande varan
färdig att brukas till alla sina
mångskiftande ändamål,
hushållskärl, prydnadsföremål,
beslag o. s. v.
De tidigaste mässingsbruken,
Arboga, Vällinge och Vattholma,
lågo i överensstämmelse med
en av Gustav Vasa planlagd
näringsgeografisk indelning i
bruksbygden, där nämligen
hamrar och bruk fingo
anläggas. I själva Bergslagen skulle
sålunda endast gruvor och
hyttor finnas. I bruksbygden
återfinna vi även det mässingsbruk,
som skulle bli det mest
betydelsefulla och som ännu i våra
dagar är i verksamhet, nämligen
Skultuna. I ett brev av den 11
februari 1607 kungjorde Karl
IX sin avsikt att »till rikets
gagn» vid Svartån i Skultuna
anlägga ett mässingsbruk. Det
dröjde dock några år, innan
produktionen kunde komma i
marknaden, först år 1611
synes detta ha skett. Den som
lyckades skapa en säkrare
ställning åt Skultunabruket
Från ett svenskt * brukssamhälle» på 1650-talet — Julita gård i Södermanland. Akvarellerad teckning av dess dåvarande ägare, Mathias
Palbitzki, sannolikt 1653, i en skissbok. Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
