Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var en skicklig tysk yrkesman, Arnold Toppengiesser, som omnämnes från
år 1621.
Skultuna var emellertid ej det enda mässingsbruket i Sverige under denna
epok. De berömda holländska industrimännen Willem De Besche och Louis
De Geer, som tidigare omtalats i samband med vapentillverkningen, voro
nämligen även intresserade av mässingsframställning. Mäster Willems
mässingsbruk i Nyköping omtalas redan 1610 men synes ha varit nedlagt före
1637, sedan det efter grundarens död 1629 varit utarrenderat till bröderna
Peter och Paul Simons. Tillsammans drevo herrarna De Besche och De
Geer mässingsframställning vid Danviken — dock endast några år — och
vid Nacka, vilket senare bruk var mera livskraftigt. Mera betydelsefullt var
dock De Geers mässingsbruk i Norrköping, vilket tillsammans med det även
av honom startade vapenfaktoriet förlädes till Lax- och Kvarnholmarna,
en anläggning, som redan då kallades »Holmen». Den i våra dagar så
berömda Norrköpingsfabriken »Holmens bruk» ligger ännu på samma plats
och har alltså förnäma traditioner att försvara, låt vara att det nu är annat
än järn, koppar och mässing, som där förädlas och framställes.
Anläggningen påbörjades 1627 och var mycket omfattande -— den gällde ju
snarast en hel bruksstad, där mässingsindustrien ej var ensamt förhärskande.
Är 1632 äro 54 arbetare upptagna enbart vid mässingsbruket.
Fransmannen Charles Ogier, som åtföljde den franske ambassadören
d’Avaux på dennes beskickning i Sverige vintern 1634—35, har i sin
dagbok nedskrivit följande livfulla skildring över mässingsbruket i Norrköping:
»Sevärt är isynnerhet koppar- eller mässingsverket, varest metallen smältes
och renas i ugnar samt förarbetas till plåtar och varor av olika slag. Där
kunde man tycka sig se Vulkans drängar, de nakna cykloperna, i sitt
arbete. Hemskt är att skåda hamrarna drivna av vattenhjul utslå och
förtunna mässingen till plåtar under ett så förfärligt larm, att själve dundraren
Jupiter därav skulle kunna överröstas; eller att betrakta gesällerna, som
lägga dessa plåtar på städet och bearbeta dem med hammare, eller andra
som med stålsaxar klippa dem i längder. Därpå bäras dessa remsor till en
annan verkstad, där de genom snabbt roterande hjul ytterligare utvalsas,
för att slutligen av andra hantverkare utdragas till vad vi kalla fil d’archal
eller de richal [mässingstråd]. Och allt detta sker under ett så häftigt, så
gällt och starkt gnisslande, att det till och med skulle kunna öppna
öronen på döve eller göra den hörande döv, om han icke snart
avlägsnade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
