Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
staden fick In de Betou burskap 1651. Ytterligare någon tid härefter (år
1666) flyttade grundarens son bruket till Stäket i Nacka socken.
Så må vi som ett sista exempel i raden av de svenska pionjärindustrierna
även bringa i erinring ett företag, som på sitt sätt signalerar en modernare
tid — anläggandet av ett sockerraffinaderi. Vi måste dock erkänna, att den
inhemska sockertillverkningen först under ett senare skede kunde tillmätas
någon större betydelse. Det var emellertid redan år 1647, som tvenne herrar
— också dessa utlänningar —, Wellam Wessenberg och Abraham van Eick,
erhöllo privilegium på sockerraffinaderi och sockersjudning i Stockholm.
Fabriken kom i gång, och efter halvtannat decennium uppträdde även
konkurrenter; tyvärr är dock den tidigaste och intressantaste delen av
verksamheten i övrigt ej mycket känd. Det var långt före sockerbetans tid.
Burna på skeppskölarna över världshaven kommo laster med råsocker, en
produkt, som erhölls genom filtrering och kokning av saften från det
tropiska sockerröret. Den inhemska verksamheten gick alltså i första hand
ut på att genom raffinering av råprodukten erhålla ett för det dagliga
hushållet tjänligt socker — husmödrarna till stor båtnad.
Bruksfolk på Julita. Laverad teckning av Mathias Palbitzki. I skissbok å Nationalmuseum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
