- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 4. Den yngre Vasatiden /
297

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Till landsvägen hörde krogen, där en resande kunde få en mugg mjöd att skölja ner
resdammet med, en sejdel öl till torrskaffningen ur matsäcksskrinet eller en sup brännvin
att värma sig med. Brännvinet var emellertid under Vasatiden inte så populärt, som det
blev under 1700-talet; den svenska brännvinsbränningen på Gustav II Adolfs tid torde ha
varit av ganska blygsam omfattning, och åtminstone pä landsbygden lärde man sig mera
allmänt konsten att bränna brännvin av säd, först när soldaterna kommo hem från kriget
med tyska recept på fickan. ■— Den svenska landsvägskrog, den italienske resanden
Maga-lotti bevarat denna bild utav, förefaller knappast vara ett storsupandets och lastens näste,
och den hederlige odalmannen med bilan tycks tänka sig för två gånger, innan han faller
för krögerskans frestelse med det kraftigt dimensionerade ölstopet.

låter oss ana, att det funnits en tid, då släden även i Mellansverige spelat
samma roll, som risslan gjort i de nordligaste delarna av vårt land fram
emot våra dagar: »Den vanligaste formen är som en likkista eller båt, och
det var sådana slädar bönderna tillhandahöllo oss. Somliga äro prydligare
än andra, fyllda med dun, dynor och kuddar samt med björn- och
vargskinn, stundom med hö, så att man bekvämt kan ligga och sova i dem. Man
känner nämligen inga stötar, ty den djupa snön täcker alla stenar och
klippblock».

Det vanligaste sättet att färdas sommartid hade tidigare, under
medeltiden och 1500-talet, otvivelaktigt varit på hästryggen. Ännu Erik Dahlberg,
en av sin tids flitigaste resenärer, synes framför allt ha nyttjat detta
färdsätt. En stor del av Whitelockes svit fick göra detsamma. Den dag han
lämnade Göteborg ankommo utom 100 små vagnar 100 ridhästar för
ändamålet till staden. De sistnämnda voro små och travade tungt samt hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/4/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free