Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till vänster Gustav Oxenstierna i en fältmässig dräkt med kyller, stövlar med breda
sporr-läder och spetsprydda »stövelstrumpor». Byxor och ärmar äro här som ofta röda med
guldgaloner. Oljemålning 1635. Maltesholm. — Till höger Johan Oxenstierna i en dräkt
av svart, mönstrat tyg med midjerosetter. Oljemålning 1639. Homburg. — Observera i
båda fallen kragens betydande bredd i jämförelse med det tidigare modet.
fingren» med överträdelser. I själva verket torde man vid hovet ha fortsatt
att klä sig som man ville, ända till en ny förordning 1664 gjorde allvar av
saken med påpekandet av att den förra blivit »förgäten och kommit utur akt».
Stadgans franska föregångare kom däremot att spela sin stora roll för
modedräkten under några decennier framåt och därmed även att sätta sina
spår i Sverige. Detta gäller framför allt dräktens garnering. Som ersättning
för de förbjudna guld- och silverbesättningarna tog man nämligen i större
utsträckning än tidigare sin tillflykt till sidenband. Sådana hade visserligen
använts förut och suttit kring midjan som rosetter, en kvarleva av de snören,
som höllo fast hosan vid tröjan; men nu hängdes de i öglor — »favörer» är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
