Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barnen Kragh (Sofia Amalia, Christian Friedrich och Nicolaus Kragh). De tvd äldsta
barnen i modedräkter, som inte på annat sätt än genom storleken skilja sig från de vuxnas;
yngste pojken enligt allmänt bruk för småbarn klädd i lång kjortel. — Oljemålning frän
1650-talets senare hälft. Ekebyhof.
1654 i ett av sina brev, vari han så livfullt skildrat Kristinas hov, gjort en
liten folk- och modepsykologisk karakteristik. Man kan, säger han, likna
tjädern vid en redlig tysk adelsman, med krus om halsen och skägg under
hakan, järpen vid en veklig engländer och orren vid en fransos, som
kommer hetsigt dragandes och utstofferad ungefär så, som Stiernhielm i sin
Hercules skildrat fröken »Flättia»:
»Hon war klädd opå Fransk, därå alt war brokot och krokot;
Ringat, och slingat i kors, med franssar i lyckior och nyckior,
Pappat och knappat i längd och i bredd; med spitsar, och litsor;
Rundt omkring och i ring, ala-mode, beflittrat och splittrat.»
Det är en utmärkt karikatyr i ord, där rimmen hopa sig likt
modedräktens spetsar och hand, och Ekeblads citat visar, att han funnit den träffande.
Om Stiernhielms inställning behöver man inte komma i tvivelsmål; han
rörde sig på de tankebanor, som skulle leda till Rudbecks storsvenska
drömmar, och på Ehrenstrahls porträtt av år 1663 står han som ett exempel på
hur en svensk borde klä sig, lugnt i svart och med några få dämpade
eftergifter åt modet (se bild i bd 5).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
