Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bergs utformning, speciellt för trädgårdsplanens del, en ytterst märklig
renässansanläggning efter mönster från fransk trädgårdskonst. I detta
sammanhang kan det vara lämpligt att påminna om att drottning Kristinas
trädgårdsmästare, fransmannen André Mollet, som omkring 1650 radikalt
förändrade Kungträdgården i Stockholm, tidigare hade medverkat vid stora
anläggningar i Holland tillsammans med Simon De la Vallée, och att denne
senare med största sannolikhet ritat »lusthuset» i Kungsträdgården,
nuvarande Lantmäteristyrelsens hus.
Nikodemus Tessin d. ä:s anknytning till Simon De la Vallée blev av stor
betydelse för utvecklingen. Dessa två jämte Simons son, Jean De la Vallée,
voro dominerande gestalter, som gåvo det byggnadshistoriska perspektivet
i Sverige en alldeles bestämd inriktning. Två olika skiftningar i den nordiska
renässansens formspråk skulle nämligen göra sig alltmera gällande under
1600-talet, den ena — den minst klassiska — en målerisk, rörlig,
detaljfrossande stil, älskade svängda gavlar och rik materialväxling (även
dekorativt fasadmåleri efter tyskt mönster), den andra — en mera klassicerande
riktning — arbetade med holländska och franska varianter av bl. a. den
italienske Palladios stil och sökte en viss magnifik helhetsverkan, om också
— som i Riddarhuset — upplivad av både smäckra detaljer och livlig
växling av tegel- och huggstenseffekter. Längre fram under 1600-talets andra
hälft stabiliserades främst den klassicistiska tendensen. I tävlan frambragte
Jean De la Vallée och Tessin d. ä. märkliga prov på såväl holländskt
Palladioinspirerade som av fransk-italienska mönster påverkade byggen.
En nationellt svensk modifiering av allt detta utländska blev den märkliga
upptakten till Tessin den yngres gärning. Redan den äldre Tessin
från-trädde sålunda den måleriska, germanska renässansen, och Italien kom
att allt tydligare framstå som det stora arkitektoniska moderlandet. Denna
utveckling, perspektivet mot »den romerska andan i svensk arkitektur»,
skall ytterligare belysas i följande band.
Man har framhävt, att De la Valléerna och Tessinarna bröto ned
»vertikalen i den svenska byggnadskulturen» — Tessin d. y. särskilt, han »gick
till anfall mot höghus, torn, spiror, gavlar, kupor och branta tak» (R.
Josephson). Vidare må framhållas den yngre Tessins yttrande om Jakob De la
Gardies Makalös: »en tämmelig wanskaplig byggnad, derest uppå
Faccia-terne emellan Tornen intet en gång fönstren swara öfwer hwarandra, ja,
derest taket består av fyra wåhningar och sielfwa Huusset allenast af twå».
De i nederländsk och tysk renässans utsirade byggnaderna från 1600-talets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
