Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Stoora Saalen, till Ridderskapetz sammankomst». Befolka sådana
utrymmen med självmedvetna herrar, och en symbol för stormaktstidens Sverige
framstår lika tydlig som den holländska självkänslan kommer till klart
uttryck i grupporträtten eller i bilder av börsmagnater församlade under
arkaderna och på gårdsplanen i Amsterdams gamla börs (se bild sid. 342).
NYA BOSTADSVANOR.
Bostadsstandarden undergår i viss mening en djupgående förändring
under loppet av 1600-talet. Kraven på komfort i den nya tidens anda hade
—- vilket redan berörts i bd 3 — gjort sig gällande under äldre Vasatid hos
de förnämsta i samhället, men åtskilliga vittnesbörd ha också gått till
eftervärlden om nationens enkla sedvänjor och i förhållande till det
danskskånska området rätt primitiva bostadsskick långt in på 1600-talet. Även
i förnäma hem hörde den dyrbara inredningen till sällsyntheterna.
När den nya generationen av kraftfulla krigare, politiker och
ämbetsmän skulle föra stat, skedde det ofta under blandformer av gammaldags
enkelhet och uppkomlingsaktig vräkighet. Bekantskapen med allt det nya,
som expansionen och det stora kriget medförde, befordrade snarare ett
hetsigt och febrilt tempo än en lugn och harmonisk utveckling. Eftervärlden
vill gärna lägga in något förklenande i denna »roffarnas» och de nyrika
segerherrarnas manifestationer. Onekligen ligger det något riktigt i Axel
Romdahls ord om Karl Gustav Wrangels Skokloster: »det är som ett stort
hotell för väldiga följen som kunde äta och dricka i dagarna tre».
Interiörerna skvallra om en ny livskänsla, en vitalitet och en glupskhet, som i
grunden var ett saftigt och strålande uttryck för epokens framåtanda.
Färgerna äro brokiga till grannlåtens gräns, men är icke detta en naturlig
färgskala för ivriga och kindblossande kraftkarlar?
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Tovastugan i Ripsa socken i Södermanland, en
sällsynt väl bevarad timrad parstuga på en 1600-talsgård, som på trettioåriga krigets tid
beboddes av någon bonde eller adelsman »eller, som väl är troligast, något mitt emellan»
(Sigurd Erixon), visar hur renässansformerna blomma fram mot allmogeväggarnas
klangbotten av saftigt enkla timmerväggar. Dagern, som faller in genom de små fönstren, livar
upp en frisk och vacker färgskala i dessa mönster, beslagsornamentik, blommor, masker
m. m., allt mot ljus grund. De målade kolonnerna äro sirade med blomster som i en
lustgård. Målningarna, »i vårt land utan samtida motstycken utanför kyrkorna och slotten»,
äro genom en inskrift, upptagande även ett par bibelspråk på svenska, daterade »ANNO
1641». — Tovastugans ena gavelvägg efter akvarell av G. Ullenius 1926. Nordiska museet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
