Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverige hade nått sin största utsträckning som stormakt. Det Danmark,
som 100 år förut hade kunnat hota Sveriges självständighet, var besegrat
och stympat och hölls av segraren i ett alltmer kvävande järngrepp. — Vid
sidan av dessa lysande framgångar hade det icke väckt någon större
uppmärksamhet, att den svenska flaggan (1655) ströks för den holländska på
Fort Kristina i det fjärran Delaware.
En avveckling av de återstående krigen föreföll nu möjlig. Karl Gustav
syntes närmast böjd för att definitivt draga sig ur det polska äventyret och
efter fred med Polen och Ryssland straffa Brandenhurg och kejsaren för
deras partitagande mot honom. Ännu en gång gjorde han emellertid en av
sina plötsliga frontförändringar och skapade redan före 1658 års slut ett
läge, som en tysk historiker karakteriserar kort och gott med
kapitelrubriken »Virrvarr i Norden».
Genomförandet av freden med Danmark stötte nämligen på svårigheter.
I flera mindre punkter motsatte sig danskarna de svenska kraven, och
särskilt gällde detta den av Sverige enligt fredsfördraget begärda flotthjälpen.
För att ha ryggen fri från en under alla omständigheter opålitlig granne
beslöt Karl Gustav att för eviga tider lösa det danska problemet. Genom ett
plötsligt överfall utan krigsförklaring skulle Danmark kuvas och förvandlas
till svensk provins. Man bestämde redan i rådet, att Karl Gustav skulle låta
hylla sig i Skåne såsom det förenade Nordens konung, dock så »att den
danska kronan lades på ett bord för sig nedanför och K. Maj:t toge den
svenska». Köpenhamns universitet skulle förläggas till Göteborg, konungens
titel bliva »Sveriges, Götes, Danmarks, Norges och Vendes konung»! Hur
tilltalande ur modernt skandinavisk synpunkt ett enat Norden kunde te sig,
var metoden, ett plötsligt överfall, givetvis moraliskt oförsvarlig, även om
Danmarks krigsförklaring året förut just ej var bättre motiverad.
Den väntade framgången uteblev emellertid, och i stället måste Karl
Gustav kämpa på flera fronter mot Ryssland, Polen, Brandenhurg, kejsaren,
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Gustaf Otto Stenbock, Magnus’ fader, skar tidigt lagrar
som krigare i 30-åriga kriget och Karl X Gustavs krig. 1658 blev han generalguvernör över
Skåne, Halland och Blekinge och 166A riksamiral och medlem av förmyndarregeringen.
»Här kom han på en plats, vars göromål han ej mäktade uppfatta, vars åligganden han
ej mäktade uppfylla och vars frestelser han ej mäktade emotstå, men en plats, vars höjd
ådrog honom av både samtid och eftervärld den oundvikliga granskning, som ej låter
något fel slippa oanmärkt.» Av förmyndarräfsten och reduktionen drabbades han hårt
men blev ej utfattig, som traditionen velat göra gällande. ■— Gustaf Otto Stenbock var även
Lunds universitets förste kansler. Kopparstick av W. Smidde i S. Pufendorf, *Karl X
Gustafs bragder» (1696).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
