Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett försiktigt och klokt sätt införliva med Sverige. De fingo redan efter några
år sända representanter till riksdagarna, och Sveriges juridiska,
administrativa och kyrkliga ordning infördes så småningom, liksom dess mynt,
mått och vikt. Inskriptionen »Regia Academia Carolina» på
universitetsbyggnaden i Lund vittnar ännu om att under denna tid en högskola
grundades, som i försvenskningens intresse skulle draga de nyvunna
provinsernas studerande ungdom från Köpenhamns universitet. Ännu levde dock en
generation, som varit danska undersåtar, vilket icke minst visade sig under
kriget i Skåne på 1670-talet. Nästa generation var dock svensk, och den
danska invasionen 1710 möttes endast av likgiltighet från skåningarnas sida.
Förmyndarregeringens svaga punkt var dess oförmåga eller ovilja att
föra en sund finanspolitik i enlighet med tidens och lägets krav. För att
betala den stora statsskulden från de föregående regeringarna och samtidigt
hävda Sveriges ställning utåt krävde riksskattmästaren Gustaf Bonde
fortsättande av »fjärdepartsräfsten», regelbundna avbetalningar på statsskulden
och strängt följande av en av honom själv uppgjord utgifts- och inkomststat.
Denna politik övergavs emellertid snart. Reduktionsverket bedrevs med få
undantag slappt, och i rakt motsatt riktning verkade de frikostiga
donationer, som regeringen beviljade de många adelsmän (icke minst sina egna
medlemmar och deras släktingar), som krävde ersättning och belöning
för utförda tjänster och gjorda uppoffringar. De la Gardie och C. G.
Wrangel, riksmarsken, voro bland dem, som visade störst eftergivenhet på
denna punkt. Resultatet blev samma finansiella virrvarr och kroniska
penningnöd som i flertalet andra europeiska stater på denna tid trots
anlitande av alla möjliga tillfälliga utvägar; man t. o. m. pantsatte kommande
års inkomster som säkerhet för lån! Oredan på detta område gick framför
allt ut över försvaret till lands och sjöss, som förföll på ett betänkligt sätt.
Förmyndarnas utrikespolitik var vacklande men i stort sett fredlig.
Den gick huvudsakligen ut på att söka hindra eller genom lämpliga
kombinationer försvaga alla mot Sverige fientliga allianser. Ett motiv av viss
betydelse var önskan att få subsidier. Från den gamla bundsförvanten
Frankrike avlägsnade sig Sverige till en början och deltog t. o. m. på
Hollands och Englands sida i en allians, som 1668 genom sin blotta
tillvaro förmådde den ärelystne Ludvig XIV att avstå från sina planer på
erövrande av Spanska Nederländerna. Ludvigs skickliga diplomati
lyckades dock redan efter ett par år söndra både England och Sverige från
Holland, mot vilket han förberedde ett hämndekrig. Sverige utfäste sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
