Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förordade en reduktion. Var det rättvist, att nästan alla undersåtarna
skulle vara skatteskyldiga »för någre få familiers skull, som sittia och hafva
hela riket under sig»? Ännu en gång måste högadeln ge vika, och sedan
gärdet väl var upprivet, rullade reduktionen vidare som en lavin. På
riksdag efter riksdag frampressades nya beslut, och dessutom tog sig konungen
själv rättighet att göra indragningar, som icke uttryckligen nämnts i
riksdagsbesluten. Först indrogos grev- och friherrskapen, dessa ibland hela
härader omfattande län, som påminde om små furstendömen. De mindre
förläningarna följde snart efter utan hänsyn till om de genom arv, gåva eller
köp bytt ägare, vilket ledde till massor av processer och en stor osäkerhet
i fråga om äganderätten. I de tyska och baltiska provinserna med deras
väldiga adelsdomäner blev reduktionen utomordentligt inbringande och gav
icke mindre än sextio procent av hela slutsumman. Men de rena
donations-godsen räckte ej till för konungens ständigt växande anspråk. Även de
gods, som avståtts mot kontant ersättning eller lämnats som pant för lån
till kronan, indrogos genom för kronan fördelaktiga omräkningar av
räntesatsen eller liknande metoder. Reduktionskommissionens papperskvarn
malde outtröttligt vidare med nya fordringar, efterräkningar och
ersättningsanspråk, och vid konungens död var arbetet ej avslutat. Kronans
ordinarie inkomster hade nu ökats med icke mindre än två miljoner daler.
Reduktionens och förmyndarräfstens följder blevo högst betydande. För
första gången sedan Gustav Vasas tid befunno sig kronans finanser i gott
stånd, vartill givetvis även en fredlig utrikespolitik bidrog. Högadelns för
såväl kronan som de lägre stånden farliga maktställning blev bruten. I
större utsträckning än i andra länder var nu adeln ett ämbetsmannastånd,
som gjorde skäl för sina fortfarande bestående privilegier. Ekonomisk ruin
drabbade dock ej ståndet som helhet. Stora adliga godskomplex funnos
kvar eller nyskapades genom köp, arv eller byte. Åt bondeklassen
räddades genom reduktionen dess hotade personliga frihet, den viktigaste
förutsättningen för att den under kommande århundraden skulle kunna göra
sin insats i vårt lands historia. Aldrig mer vågade en adelsman öppet
förfäkta Per Brahe d. y:s påstående, att bönderna i första hand voro adelns,
i andra hand kronans undersåtar.
Men tavlan har även en mörk sida. Indragningen av de sålda och
pantsatta godsen jämte ett godtyckligt avskrivande av en hel del kronoskulder
förstörde kronans kredit på ett sätt, som på allvar visade sina ödesdigra
verkningar först, då under Karl XII:s tid lånvägen ånyo måste anlitas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
