Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Principen att grunda kronans inkomster förnämligast på arrendeavgifter
från dess hemman visade sig längre fram alltför osmidig och svår att lämpa
efter situationens krav, framför allt i krigstid. Inom vida kretsar bland
adeln rådde en intensiv förbittring mot konungen och dennes förnämsta
medhjälpare vid reduktionsverket, vilka senare man i anonyma
smäde-skrifter tillskrev de uslaste och smutsigaste motiv. På gott och ont var
reduktionen i varje fall den mest omfattande inrikespolitiska omvälvning,
som vårt land någonsin genomgått.
Redan genom rådsaristokratiens fall hade konungen vunnit ett stort
tillskott i makt och inflytande. Men segern hade vunnits med ständernas,
framför allt de ofrälse ståndens hjälp. Skulle då dessa kunna bevara sin
ställning mot den allt mäktigare konungen? Redan vid 1682—83 års
reduktionsriksdag visade de sin underdånighet genom en uttrycklig
förklaring, att de ej krävde annan delaktighet i fråga om lagstiftningen än att,
om konungen så fann lämpligt, bli underrättade om dennes åtgärder på
detta viktiga område. Av de skatter, som ständerna ännu hade i sin makt
att bevilja, blev konungen i fredstid oberoende tack vare de stora
inkomsterna från de indragna godsen och en mönstergill finansförvaltning.
I händelse av krig skulle han, enligt ständernas uttryckliga medgivande,
få utskriva nya skatter och upptaga lån, för vilka de lovade att ansvara,
ödmjuk underdånighet och säkerligen allvarligt menad tacksamhet för det
arbete, som konungen utfört till rikets bästa, framlockade de mest
vittgående försäkringar från ständernas sida om deras absoluta underkastelse.
De liksom rådsherrarna voro inte längre »Riksens» utan »Kunglig Majestäts».
Det absoluta, inför ingen mänsklig makt ansvariga konungadömet hade
gjort sitt intåg i Sverige.
Sin utomordentliga makt använde dock Karl XI på ett i stort sett mera
tilltalande sätt än Europas övriga envåldsmonarker. Förvaltningen under-
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Bondeståndets talman under Karl XI:s regering Per
Olsson företer här på tavlan i sin ödmjuka och osäkra hållning en bjärt kontrast till
Frihetstidens och den gustavianska tidens självmedvetna bondehövdingar — en Olof
Håkansson (se bd 6, sid. i3) och Anders Mattson (se bd 7, sid. 25), men bortkommen var
han ingalunda. Enligt ett rim av riksrådet Erik Lindsköld säger Per Olsson om sig själv:
*Jagh kunde migh väl skicka, väl tala och väl dricka, för hela bondehopen haar jagh
det gjordt till pricka». När han 1686 stått fadder till prins Karl Gustav, fick han en
silverkanna om femtio lod samt löfte av konungen att få till skänks vilket hemman i
hemsocknen han helst ville. Han begärde då Gladhammar sockens prästgård Lund (i Närke),
vilken han också erhöll, och denna bebos ännu av Per Olssons avkomlingar i sjätte och
sjunde led. — Oljemålning av D. K. Ehrenstrahl 1686. Gripsholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
