Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kastades ett välbehövligt omdaningsarbete. Flera nya ämbetsverk
skapades, bl. a. de ännu existerande Statskontoret och Kammarrätten. Särskilt
finansförvaltningen arbetade med en noggrannhet, som har få motstycken
i Europas historia. Flertalet av de många och olikartade penning- och
naturainkomsterna anvisades till direkt täckning av vissa utgifter, varigenom
kronan i många fall slapp att själv draga försorg om deras uppbörd och
försäljning. Reda och ordning efterträdde förmyndartidens virrvarr, och
tjänstemännen kunde nu känna sig trygga i medvetande om att
regelbundet och precist få ut sina löner. Den budget eller »riksstat», som uppgjordes
1696, var så väl balanserad, att den sedan tjänstgjorde som normalbudget
i över hundra år.
Samma sparsamhet och reda var utmärkande för hela riksstyrelsen.
Minutiösa instruktioner och noggrann, ofta personlig kontroll från
konungens sida bidrogo till att inskärpa dessa egenskaper hos alla kronans
»betjänte». På ett sätt, som osökt påminner om Gustav Vasas och Karl IX :s
stränga räfster med fogdarna, övervakade han, att även de minsta
kugghjulen i det stora statsmaskineriet fungerade utan gnissel. En gång kunde
det gälla inspektion av t. ex. officersboställena vid ett regemente. »H. K. M.
besåg på tvänne dagar alla officerarnes boställen uti hela Nerke», berättar
han själv i sin dagbok. En annan gång kunde konungen besöka den för
statens finanser fortfarande viktiga koppargruvan i Falun och grundligt
göra sig underrättad om dess förvaltning. Under ett uppehåll i Jönköping
rider konungen till Huskvarna för att bese vapen- och krutfabriken
därstädes. I Karlskrona håller han mönstring med hantverkarna och
timmermännen vid de stora varven, och de olika regementenas exercis och
utrustning kontrolleras med pedantisk noggrannhet. För ämbetsverken var
konungen en ytterst sträng och fordrande chef och revisor. Men den i
många avseenden hälsosamma respekten för konungamakten var ej
uteslutande av godo. Den karolinska ämbetsmannaklassen gjorde sin plikt och
gjorde den väl men vågade ej handla på egen hand utan order och
instruktion och tog ytterst ogärna initiativ.
Att i fredstid utan alltför stora kostnader underhålla en för rikets
försvar tillräcklig krigsmakt hade alltid varit ett problem för stormaktstidens
statsmän. Här liksom i fråga om finansförvaltningen anknöt Karl XI till
traditioner ända från Gustav Vasas tid. Hans »indelningsverk» gällde i
själva verket ej blott försvaret. I stället för att spilla tid och besvär på att
direkt för kronans räkning uppsamla alla de olika inkomsterna anvisade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
