Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På konungens bud upplöstes emellertid snart detta möte utan allvarligt
försök till opposition. Under Karls sista år planlades i all tysthet av Arvid
Horn och andra ämbetsmän i ledande ställning de åtgärder, som man borde
vidtaga i händelse av dennes död. I stort sett måste dock sägas, att endast
en beundransvärd lojalitet från svenska folkets sida kunde ha möjliggjort
det långvariga och sega försvaret av det ramlande stormaktsväldet.
Om Karl XII:s personlighet och regentgärning ha omdömena skiftat mer
än om någon annan svensk konungs. Romantikens »kung Karl den unge
hjälte», en medeltida riddargestalt i en nykter och prosaisk tid, har
avskrivits av den moderna, kritiska forskningen, som lika litet kunnat acceptera
den motsatta uppfattningen av honom såsom blott och bart ett
»löjtnants-geni». Ett rättvist omdöme försvåras i hög grad av den slutenhet och
tillbakadragenhet, som utmärkte honom liksom fadern; i olikhet med denne
visade han däremot i alla skiften en utomordentlig självbehärskning. Sällan
anförtrodde han sina planer åt någon, och därför ha också gissningar och
antaganden fått fritt spelrum i både samtids och eftervärlds bedömning av
hans politik.
Viljestyrka och energi, plikttrohet och rättskänsla äro de mest
framträdande dragen i hans karaktär. Ibland kunde de på ett mindre lyckligt sätt
förenas med hänsynslöshet och envis orubblighet. Hans begåvning var
utpräglat matematisk och logisk. I hans handlande visar sig ej sällan logikerns
benägenhet för att bygga alltför mycket på teoretiska förutsättningar och
slutsatser.
Karl XII:s stora egenskaper som tapper soldat och ledare av sina trupper
på slagfältet äro obestridda. Ytterst få fältherrar ha haft ett sådant
herravälde över sina soldater genom sitt personliga föredöme. Hans förmåga som
strateg får ej bedömas enbart i belysning av hans misslyckande i Ryssland.
Att frånkänna honom planmässighet och konsekvens i ledningen av de
militära operationerna torde vara oberättigat. Likaledes är det numera
fastslaget, att han i mycket högre grad, än man förut velat göra gällande,
använt diplomatiens hjälpmedel.
Liksom hans snabba och överraskande krigskonst skilde sig från
samtida fältherrars mera försiktiga och omständliga manövrerande, företer hans
inre politik en stark kontrast mot faderns. På ett ofta ganska radikalt sätt
sökte han åstadkomma större smidighet och enkelhet i förvaltningen, och
alla de många nyheterna på det finansiella området under hans sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
