Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIVERSITETSLÅRDOM.
I hög grad har den karolinska kulturen sina förutsättningar i Gustav
Adolfs senare regeringsår med deras vidsynta och mångsidiga ansatser och
initiativ till den nationella bildningens fromma. Inte minst betydelsefullt
var, att Uppsala universitet fått möjligheter att arbeta under gynnsammare
ekonomiska betingelser. Själv grundade Gustav Adolf ett nytt universitet
i Dorpat för de svenska besittningarna på andra sidan Östersjön, och under
Kristinas förmyndarregering tillkom ännu en högskola, i Åbo 1640. Den
karolinska tiden fortsatte på den inslagna vägen, och tio år efter att Skåne,
Halland och Blekinge tillfallit Sverige, voro Karl XI :s förmyndare redo att
inrätta ett universitet i de nya svenska provinserna (Lunds universitet från
1668). Något tidigare hade ett särskilt kungligt ämbetsverk,
Antikvitetskollegiet, skapats för att befrämja tidens mest omhuldade vetenskap i vårt
land, fornforskningen. Det vetenskapliga livet blev sålunda långt mer än
tidigare föremål för statens intresse och omvårdnad, låt vara att drivkraften
härvidlag ofta mindre var tanken på vetenskapen i och för sig än
hänsynen till vad det nationella självmedvetandet krävde. Sverige hade
politiskt tillkämpat sig en rangplats i Europa; det gällde då också att uppamma
en inhemsk kultur värdig den yttre stormaktsställningen.
I det allmänna medvetandet åtnjuter väl inte 1600-talets
universitets-lärdom det bästa rykte. Såsom studierna voro anordnade — klagade redan
Olof Rudbeck på sin tid — vore det lika svårt att vid universitetet draga
upp en skicklig teolog, jurist, läkare etc. som att få pomeransträd att växa
norr om Långheden. Andra samtida, Urban Hiärne t. ex., häcklade det
disputationsväsende, som då florerade. Det är mera, sade Hiärne, att finna
ett sanningsrön än göra tio disputationer. Ämnena te sig också ej sällan
mycket litet givande. Ännu i början av 1700-talet avhandlade en
disputation i matematik Noaks ark. Och en ryktbar Åboprofessor behövde närmare
500 sidor för att skildra svensk kyrkohistoria före Ansgarius — hela första
boken ägnades åt tiden före syndafloden, varvid bl. a. Adam figurerar som
svensk biskop i Kälkestad!
Kuriosa av denna art böra dock inte få undanskymma det faktum, att
de lärda också under 1600-talet brunno av kunskapstörst och även i minst
lika hög grad som senare besutto imponerande fonder av vetande.
Specialiseringen i fackvetenskaper hade då inte börjat på allvar. Den lärde var en
polyhistor, för vilken intet område på vetenskapens fält var främmande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
