Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barnasinnets lätthet för tillfällig antipati och sympati än mot den ene, än
mot den andre spelade givetvis även in, och deras anklagelser riktades
därför också mot föräldrar och släktingar lika väl som mot utomstående. Och
så bekände de, suggererade av allt vad de hörde omkring sig, egna
missgärningar, som de oftast inte förstodo innebörden av och som deras späda
kroppar heller inte skulle tillåtit dem att utföra. Och dock är det, tragiskt
nog, för barnens skull, som föräldrarna så enträget gång på gång anhålla
hos myndigheterna om processernas fortgång. Hur barnen på det
oförståndigaste sätt blandades in i häxprocesserna och deras osmakliga exekutioner
framgår med fruktansvärd tydlighet av ett fall från Mora, då en stackars
pojke, som var son till en som trollpacka utpekad kvinna och som
överbevisats om att ha tjänat Satan, emedan han var så fattig och hade varken
mat eller kläder, skulle löpa gatlopp som straff. Gatan sattes därvid av 200
barn, som uppmanades att piska honom hårt under tre varvs löpande.
Dagen efter exekutionen kom pojkstackaren tillbaka och bad att få bli fäst i
järn och bojor vid en vägg, därför att han inte blev fri från Satan. Man
törstår därav, vilken skadlig verkan straffet åstadkommit i pojkens själsliv.
Det är också betecknande, att dalaallmogens hänvändelse till landshövding
Duwall om hårdare ingrepp mot häxeriet skedde genom prosten Skragge.
Landshövdingen själv visade sig vid flera tillfällen tveksam inför
trolldoms-processernas fortsättning, och hans inställning bidrog säkerligen till en
mildare behandling av de anklagade.
Från Älvdalen och Mora spred sig häxeriet snart till andra dalasocknar,
och år 1671 utdömde en ny trolldomskommission ytterligare dödsdomar,
nämligen tre i Rättvik, nio i Orsa, tre i Mora, två i Älvdalen och slutligen
åtta i Leksand. Man övergick emellertid allt mer och mer till att utdöma
mildare straff och i stället i möjligaste mån isolera de anklagade.
Trolldomsrese-riet avtog’sedan så småningom i Dalarna, och under åren 1672—73 fälldes
blott en dödsdom. Det hade emellertid då redan spritt sig till andra delar av
landet. Inom landskapet blommade emellertid häxtron upp på nytt efter mer
än sjuttio år under åren 1757—63, men undertrycktes snart utan några
dödsdomar.
FARSOTEN I HÄLSINGLAND.
Från Dalarna nådde trolldomsprocesserna först till Hälsingland. I Gävle
verkade då som kyrkoherde Petrus Fontelius, tidigare professor och rektor
magnificus vid Uppsala universitet och tvivelsutan en av tidens mest lärda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
