Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kapten Elins» trolltyg, som vid rättegången emot henne och hennes medsystrar framlades
inför rätta, överlämnades 180i av Göta hovrätt till Statens historiska museum, där de med
större rätt hörde hemma. De farliga sakerna utgöras av en pinne med vidfästade
skinnbitar, häxans »mjölkhare» (bilden ovan), ett »smörjehorn», en hönsfot, en björnklo, ett
fragment av ett kranium och en liten dödskalle, skuren i ben. — Nu d Nordiska museet.
SENARE TROLLDOMSPROCESSER.
Uet var blott några få år, som häxprocesserna pågått. De största delarna
av landet hade också varit i stort sett fria från smittan. År 1677 upphävdes
den 8 år förut utfärdade allmänna kyrkobönen mot trolldomsväsendet.
Under denna korta tid hade dock omkring 300 oskyldiga sänts i döden.
Tvi-velsutan kan man därför med detta för ögonen beteckna perioden som ett
verkligt dystert avsnitt av vårt folks historia.
Stänkvis förekommo några trolldomsprocesser även senare. År 1704
blev sålunda en gammal för trolldom anklagad kvinna avrättad i
Eskilstuna. I Ystad försiggick en trolldomsprocess åren 1706—1707 men av mera
godartad natur. En kvinna, som tydligen sysslat något med den tidens
magiska kvacksalveri, blev av rådsturätten dömd att slita ris och förvisas från
staden. Göta hovrätt dömde henne i stället till åtta dagars fängelse på
vatten och bröd samt att undergå kyrkoplikt, men straffet utmättes tydligen
mest på grund av den åtalade kvinnans grova uppträdande inför rätten.
Bland senare anklagade har den så kallade Kapten Elin blivit särskilt
ryktbar genom ett folktryck, som utgått i många upplagor. Den reella
bakgrunden till denna Kapten Elin är en kvinna i Mofikerud i Näs härad i
Värmland, som anklagades för barnaförande och Blåkullafärd. Hon jämte
tio andra misstänkta blevo år 1720 insatta på Örebro slott, sedan de tvingats
till bekännelse. Landshövding Conrad Ribbing ingrep emellertid, visade,
att deras bekännelser voro resultat av svält och tortyr, och gav på samma
gång häradsrätten en skarp varning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
