Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid förmalning av säden hade den svenske bonden pd 1600-talet att tillgå bl. a.
väderkvarnen, som ännu var av typen »stubbekvarn» (se bild bd i, sid. ISO). Våra talrika
bäckar och vattendrag utnyttjades emellertid för att driva kvarnar av ännu mera primitiv
typ: skvaltkvarnen — vattnet är äldre än vinden i människans tjänst. Under
högsommaren, dd vattendragen hår och var sinade, sköt man för luckorna i de för ändamålet
uppbyggda fördämningarna — man måste spara pd vattnet. Vid dammarna lade man också
»ålkistor», som i synnerhet vid höstfloden gdvo välkomna bidrag till bondens i allmänhet
enformiga kökshushällning. — Gammal skvaltkvarn med ålfiske i Ädre d i Skåne.
körslor och kolning, och spannmålsbristen var ibland så stor, att allmogen
nödgades hacka ax och säd tillsammans eller blanda bark och rötter i
brödet. Särskilt svår för jordbruket blev försenad vår och för stark
sommartorka. Det var dessutom ofta
ont om foder till de många dragare,
som fraktade bergslagsmalmen ned
till Mälarhamnarna, och då måste
detta tagas i »bakfora». Då
bergs-lagsbönderna i så stor utsträckning
ägnade sig åt »forors fraktande», är
det naturligt, att lantbruket fick
rätta sig därefter. Även om korn
och svedjeråg i större delen av
Bergslagen voro huvudsädesslagen,
är det dock ganska typiskt, att
havren under bergshanteringens
utveckling alltmer ökade i betydelse.
Den odlades som foder till
dragar-na. Redan vid 1600-talets början var
på detta sätt Värmland (enligt
Furuskog) rikets främsta
havreodlande landskap. 1711 karakteriseras
Småbondefamiljer och backstugusittare
konsumerade ofta inte sd mycken brödsäd, att
det lönade sig att transportera den kanske
läng väg till andras kvarnar, där mjölnaren
måhända väl kraftigt »tullade» av den i
miss-växtår dyrbara säden. Husmodern malde själv
sin säd — liksom hennes förfäders kvinnor
hade gjort det sedan hedenhös (jfr bd t, sid.
171) — och hennes lilla handkvarn säg inte sd
värst annorlunda ut på 1600-talet än dd.
Handkvarn, daterad 1686, frän Seldngers
socken, Medelpad. Nordiska museet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
