Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu långt in på 1700-talet skedde malmbrytning nästan uteslutande genom
»tillmak-ning». Bergväggen upphettades genom antänt virke och övergöts därefter med vatten,
varigenom den blev sprickig och skör, och malmstyckena kunde lösbrytas med släggor
eller spett. Först på 1700-talet kom krutsprängning mera allmänt i bruk. Kopparstick
(av W. Hogarth) med motiv från Sala silvergruva i de la Motrayes »Travels through
Europé...» 2 (1723).
besvärligheterna med att arbeta i den tjocka röken, som gärna blev
kvar-liggande nere i gruvan. I vissa fall måste man också finna på nya metoder.
Till en besvärlig sprängning säges Kristoffer Polhem (om honom och hans
insatser för gruvbrytningen vid denna tid se band 6, sid. 198) ha konstruerat
»en kran, bekväm att göra starka slag med, och vid slik nödvändighet av
kallsprängning tjänlig att bruka».
Men det fanns också andra hinder att övervinna, vilka delvis
förorsakades av de bristande tekniska hjälpmedel, som man hade till sitt
förfogande. Att hålla vattnet ur gruvorna var en svårighet. »I Roon i
Forsmarken [Forsmark i Roslagen] ligger en gruva, som heter Hökhuvud. Hon är
med malm insprängd både på botten och väggarna, men hon ligger i en
stor mosse och moras, så att där är stor svårighet till, att ingen kan hålla
henne för vattens skull». Från ett annat håll, trakten av Lindesberg, heter
det: »Kärregruvan är 40 famnar djup och är där en god malmbotten, men
hon är för stark med vatten så att de intet kunna hålla henne öster». Och
slutligen må nämnas ett ganska drastiskt exempel från Sala, där en gruva
togs upp 1692 men året därpå blev övergiven »för det myckna vattnet som
både ifrån väggarna så väl som taket där tillsatte, vilket hindrade att inga
tillmakningar kunde där utbrinna».
Vattnet bekämpades med alla medel. »Efter vid gruvan allt för mycket
och synnerligen [särskilt] med gruvarbetet försummas helst för
vattenös-ning skull därav gruvan kan lätteligen bliva öde och borta: därför skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
