Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ung student från Uppsala, Christer Berch, gjorde 1753 en resa i Roslagen och förde
efter tidens sed dagbok, där han ocksd ritade av de märkvärdigheter han säg. Bland
annat lämnar han en utförlig skildring av Söderfors bruk och ritade ovanstående interiör
frän en ankarsmedja. Fastän mitt uppe i en vallonbygd brukades tysksmide för ankare.
Det var ett omständligt företag att smida dessa stora pjäser, och tecknaren har särskilt
fäst sig vid de lyftbommar, med vilkas hjälp godset kunde hanteras. — Kungliga biblioteket.
De nya smidesmetoderna voro två olika. Den ena var det under Gustav
II Adolf införda s. k. tysksmidet, som slutligen kom att bli den i Sverige
mest brukade och som först vid 1800-talets mitt ersattes av bl. a.
lancashire-smidet. Den andra var det viktiga vallonsmidet, som infördes genom Louis
De Geer och hans arbetare och som fortfarande kommer till begränsad
användning på bruken i Uppland. Den senare metoden har blivit högt berömd
för det stångjärn, som därigenom framställts och som blivit särskilt
efterfrågat för stålproduktion. För båda metoderna gällde, att de förbrukade mycket
kol, att de fordrade ett förhållandevis stort antal arbetare och att
produkten, stångjärnet, när smidet var rätt utfört av ett gott råmaterial, blev av
en kvalitet, som gjorde det svenska järnet till ett av de förnämsta i Europa.
Järnets kvalitet var över huvud en källa till stora bekymmer.
Ojämnheter i tillverkningarna berodde naturligtvis delvis på bristande resurser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
